Aftonbladet – 19 januari 1861, sida 1

i nye skonungens adress till sitt folk och visat hvad -man kan ha att hoppas eller frukta af den nya regeringens politik i fråga om den ställning hon kan komma att intaga till de nya förhållanden, som börjat utveckla sig inom Europa. Det stora citybladet anmärker till en bör jan, huru den preussiska politiken utgör I den besynnerligaste blandning af motsatser och motsägelser: Preussisk frihet är tempererad genom -en stark tillsats af äbsolitism. Preussisk uppfostran neutraliseras gör nom en viss innubovie torrhet och formalism. Det är ett militäriskt land, men dess ärmås organisation står ej (fe högt öfver den af n vanlig milj, Det är ett parlamentariskt land, men pressen och folket äro båda helt och hället underkastade polisens kontroll. Preussen åstundar ifrigt att öfvertaga ledningen inom:Tysk: land, och att under sina fanor såmla allt livad som är liberalt och upplyst inom den storå nationen; men det stöter härvid på den svårigheten, att det själf ej kan bet sluta sig till att bli verkligt och grundligt liberalt. .Det:hyser ieni,sentimental råtrå att ja kalla Schleswig sitt; och i fall tal pch visor, kunde göra tysk jord : af det.danska hertigdömet, så hade saken längesedan varitafejord. Preussen tror sig hafva gemenI sattima intressen med Rysslånd, men är derjemte afundsjukt på sin kölössala grannes makt: Detshatar dd eonkrike påsamma gång som idet känner en nervös oro att försona sig med detta land. Det drages till Öster: ike af en gemensam fruktan, men återhålles af en ömsesidig rivalitet, och försäkrar England .om sina varmaste sympatier, samma gång som det med omsorg håller sig afstånd från .dess:politik: Ni befinna oss nu; fortfar Times, vid början af en ny re (og. Om den siste konungen kan med fullt skäl sägas, atthan troget. representerade .det land; vöfver hwilketshanh regerade, att ingen gifvit anled: ning till:så många förhoppningar och så många felslagna beräkningar, ingen uttänkt flra planer och sett färre bragta till något praktiskt. resultat. Då brodern tillträdde regentskapet, intog han en ställning, som tycktes vara löftesrik för landets: frihet. reuzzeitungspartiet med dess romantik och fanatism Hade måst lemla Makten, och man hoppades, att i och med regentomDylet en ny och ljusare dag skulle randas. Men .man char funnit skäl att återkomma från ;sina sangviniska förhoppningar. Sehleinitz är, Här allt kommer omkring, wigefär de som Mantewffel, endast med ett mindre fult namn; och hvad den: offentliga opinionens utveckling angår, finna vi.Preussen stå på alldeles samma erg som förut. Men vettregentskap har af ålder ansetts såsom en Period af vacklande rådslag och trög Handling; och man borde ROPpar att nu sedan. regenten plifyit, förvandlad i en Konung, de länge uppskjutna förhoppningarnesemsider skulle upptyllas. Efter. aellt utseende har emellertid lera verkliggörande re varit så aflägset som nu. Familjeinflytelser lära vara i verksamhet för att förmå den nye konungen af Preussen att Kasta. åsido sin broders vacklande politik och uppträda inför Europa såsom grundläggären af en dynasti efter det napoleoniska eller snarare det cesariska mönstföt, enligt Hvilket Konungen, ställd i spetsen för armån, ordnar allt efter sin absoluta vilja och icke erkänner någon annan makt i staten än sin egen. Såsom sett hinder .mot genomförandet af-en dylik politik uppställer sig hans besittningars söndrade beskaffenhet, faran att väcka missnöje hos åtminstone en del af hans undersåtare, och det kinkiga Jäget, af en makt, inklämd .emellan Frankrike, Ryssland och Österrike — af hvilka ingen är en verklig vän, men alla i stånd ätt kunna under någon ganska ringa förevändning blifva ytterst fruktansvärda fiender. På sådant sätt förlänges osäkerhetstillståndet och nationen hålles i okunnighet huruvida iden kommer att ens ha någon slags politik, och huruvida denna politik blir absolut eller liberal, fosterländsk eller Aynastisk. Under det allt befinner sig i detta tillstånd af ovisshet, offentliggör konungen ,en adress till sitt folk, och man emottager naturligtvis denna statshandling med begärlig: het, i hopp att deraf kunna sluta sig till Preussens och Tysklands närmaste framtid. Den framlidne konungen — säger man oss här lade grunden till stora ting, ehuru vi för wår del ej kunna! förgäta, att dessa stora ting hitintills ej kommit längre än till grunden. Konungen lofvar att bevara sina förfäders arf, men huruvida detta arf är Pretässen eller dess konstitution, säger han ossicke.; Han lofvar att hans hand skall inom hvarje samhällsklass beskydda allas välfärd och rätt samt vidmekthålla nationens dyrbara lif. Enligt våra begrep skulle nationens lif och välfärd bättre skyddas om denna omsorg öfverlemnades åt nationen sjelf. Vilkoren för Preussens makt. säger konungen, ligga i dess intellektuella och moraliska krafter, i dess religiösa öfvertygelser, i föreningen af frihet och lydnad samt i förstärkandet af dess krigsmakt. Hvad som. Menas med allt detta påstå vi oss ej kunna inse, och beklaga blott, att en eståts välfärd, som vi anse så önskvärd, ej hvilar på något mera begripliga grunder. Konungen vill iakttaga konstitutionen och vill, ehuru Luropas förtroende är skakadt, söka upprätthålla freden; men om krig Skulle utbryta, så förlitar han sig på sitt folks möd, och .på Guds välsignelse öfver hans kall. Sådant är det programm som Preussen nu har för ögonen; och man mäste i sanning : vara en skicklig tolkare af metafysiska talesätt, för att kunna ur demia massa af meningslösa ord utleta, höravida konungens af Preussen afsigt är att göre sitt lands konstitution till en verklighet eller låta den förSN ve IT JR IN Brr Gt hofösta Hacc Ställ