Article Image
Härjemte bifogas ett försegladt paket (J. KE. 1 sigillety ittehållände def liniement och detsal-; vå, som Svanbäck sistlidne lördag (den 29 Dee. 1860) lemnade till Westerberg föite en liten ÄRE ahnonce om ett uppgifvet medel mot skroffel-reforinar sådant detsamma i bifogade flaska innehålles. Carl Santesson. Förenämnde fru Emelie Svanbäck, född Björnrahm, hvilken nyligen inträdt i giftermål med en språklärare Meijer, var i går inkallad till olisförhör. Sedan professor Santessons skrift lifvit uppläst, erkände. fru Svanbäck att hon lemnat Westerberg det slags läkarevård som omförmältes.. Hon. erkände sig under de sednare åren hafva för åtskilliga åkommor lemnat medi17 kamenter åt personer, hvilka enligt itidningarne införda annonser infunnit sig och anlitat henne. Tillfrågad om hon förskaflat sig i vederbörligt tillstånd att utöfva läkarekonsten, svarade hon — nej, men uppgaf att hon för längre tid tillbaka till sundhetskollegium ingifvit ansökan att få biträda allmänheten med. botande af åtskilliga sjukdomar, men ej efterhört om ansökningen blifvit bifallen eller afslagen. Målet remitterades till rådhusrätten. Ett äktenskapsskillnadsmål. En vaktmästare vid: statistiska centralbyrån Johannes Johtisson samt hans hustru Clara Maria hafva för osämja i äktenskap undergått varningsgraderna inför vederbörande Kyrkliga myndigheter, men utan att detta medfört någon verkan. Hustru Johnsson har dervid oupphörligt begärt äktenskapsskillnad samt yrkat sakens hänskjutande till verldslig domstol: På grund deraf har konsistorium anmält saken till öfverståthållareembetet, som förordnat stadsfiskal Kock attå. i målet uppträda som allmän åklagare. Då målet, som handlades af rådhusrättens sjette afdelning, 1 går påropades; vordö makarne Johnsson tillstädes. Ng konsistorii protokoller, som upplästes, ville det synas såsom felet till största delen hvilade på hustrun; som möt männen uppfört sig kärlekslöst samt genom sin begifvenhet på nöjen och förströelser förleddes att ej se till sitt hus och sitt barn. Såsom bevis härför änförde Johnsson att hans hustru under förlidet år erhållit 450 rår till kläder och nöjen. Stadsfiskal Kock hemställde; om hustru Johnssot ej ville förlikas; i hvilgen händelse han ville nedlägga sin talan. Derjemte uppmanade ordtöranden henne härtill, men hon svarade envist nej och förklarade sig vilja skiljas vid mannen. Johnsson, som syntes mycket upprörd, åbefopade sig på sina grannar och alla som kände honom, att han mot sin hustru i allmänhet uppfört sig tåligt och på allt sätt sökt tillfredsställa hennes tycken. Då fråga uppstod, hvilken af makarne skulle taga vård om deras enda barn; förklarade hu: stru Johnsson liknöjdt att detta kuride hennes man alltför gerna få göra: Stadsfiskal Kock uppmanade hustru Johnsson att åtminstone taga sig betänketid, men hon förblef öbeveklig för alla förmaningar: Efter öfverläggning afkunnade domstolen det utslag, att miakarne Johnssoh, som ej kunde i BRA äsämjas; skulle enligt kongl: förordningen af deiv 20 Nov. 1860 skiljas till säng och säte på ett år. — Icke Mindre än tre 50-örestycken, förfär-) digade af. tenn, ha.under de sednare dagarne blifvit här i staden utpränglade; synbarligen tillI verkåde å samma fabrik. Poliskamitharens session i dag har hufvud-T sakligen varit äpplen af mål, angående försummelse att upphugga och sanda trottoirer. Ett stort antal .husvärdar och entreprenörer blefvo bötfälda. Sa bötfäldes, på åklagan at städsfiskal Mellbin, brandmästare, rotmästare, vattenkörare m. m., derföre att de uraktlåtit att infinna sig vid eldsvådan å Svärtmangatan. Ett krigsrättsmål. Wenersbörg. Ransakningen i det af hemmansegaren. Andreas Magnusson i Korseberg, med anledning af det honom den 3 Juni. förl, är af militärer under mötet på Nygårdsängen tillfogade våld och olaga häktning, vid krigsrätt anhängiggjorda mål afslutades den 22 sistl. December. Emot majoren E. Ericsson yrkas för olaga häktning m. m. ansvar efter 16 S.9 kap. krigsartiklarne samt 20 kap. 7 S missgerningsbalken. jemförd med k. förordningen den 20 Jan. 1779 och 6 kap. 14 krigsartiklarne; mot löjtnanten Wallander ansvar för att han utkommenderat manskap till målsegandens och kärandernes grivande, äfvensom derföre att. han, enligt ett vittkr utsago och andra sannolika omständigheter, efallt ett par, soldater hålla för munnen på käranden under misshandlingen; mot löjtnant Kalienberg under åberopande af 9 kap. 5 S krigsartiklarne och tjenstgöringsreglementets 2:a del, 10 kap. SS 165 och 166, såsom . för orderbrott, äfvensom enligt 20 kap. 7 S missgerningsbalken k. förordningen den 3 Jan. 1779 och 6 kap. 1å s krigsartiklårne, för det våld han å allmänna landsvägen käranden tillfogat; mot furiren Haij Zerföre att han å landsvägen tilldelat käranden. 2:xe örfilär (vilken förseelse han sjelf slutligen erkänt) och möt vice Körpralen Cato, utom för utdelade slag, jemval för bruk af Nifsfarligt vapen. tom det att de nämnda mellankommande parterna i flera delar instämt i kärandens yr kanden mot ofvannämde befälspersoher, hafva de serskildt yrkat ansvar å löjtnanten N. I. Hegardt derföre ätt denne i egenskap af Kapten åf dagen, då parterna utsläpptes ur arresten, med en käpp tilldelat dem flera rapp. Käranden Andreas Magnusson yrkar såsom ersättning för förlörad arbetstid, Le soch andre kostnader, en sutitta af 381 rdr 25 öre; le öfrige Målsegarne, tfe till antalet, fordra hvar för sig i ett för allt 100 rdr. Det bör serskildt anmärkas, ätt alla kärande arterna äro befunna alldeles oskyldiga till. den förseelse, för hvilken de häktats och misshandats. Målet är hänskjutet till krigshofrättens afdömande i sin HKelhet, och käranden här uppgifvit Sig inom föreskrifven tid ämna anföra besvär i åtskilliga delär af ransakiingen. (W. T.) LANDSORTS-NYHETER :

18 januari 1861, sida 4

Thumbnail