Aftonbladet – 17 januari 1861, sida 2

muggar och böhmiska glas. Låt mig se att du kommer i morgon, käraste AdelER Dessa morgonpromenader verka ock godt för hela den öfriga dagen. Ja, men tant! Hvad skall hon säga? CTant! Låt mig nu se, sade Amelie eftertänkande, att du allena och utan all risk kan gå ner till Carl XIII:s torg, derför ansvarar jag väl, men jag medgifver, att din gamla tant kanske icke tror det, och nu är knuten att endera utverka hennes tillåtelse eller begifva dig åstad utan denna. Och huru tycker du det skall gå till?4 Jo bevars! det kan gå mycket bra. Nu följa vi dig till Drottninggatan och gå outsägligen långsamt, När du ändtligen kommer hem, sofva gumman och gubben magnifikt. Du smyger då in i dina tum, tyst som en katt, och lika tyst stiger du upp kl. 6 i morgon bittida och kläder dig fiffigt nog, ty morgontoiletten är der beräknad på stor effekt, och så smyger du dig sakta ut, och sedan, när du kl. tio återkommer, och vår goda tant ser litet förvånad ut, så — säger, du, att du kunde icke ana, att hon hade något emot din morgon-chappade, att du derföre lyssnat till mig och min begäran m. m. Detta är bra befängdt, sade Adelgunda skrattande, här sitta gamla menniskor och göra upp intriger, alldeles värdiga pensionsHickor: men du har rätt och jag följer ditt råd. Det förefaller mig ibland så löjligt, att så här — knappt våga taga ett steg, utan att begära tilldtelse, jag — som varit van att alltsedan mitt tjugonde år göra allt hvad jag behagar: gå, komma, stanna, allt som det fallit mig in. : Men, huru skall det gå om du en vacker dag får en man? frågade Amelie helt hastiet och helt skälmaktigt. Åh, det skulle gå mycket bra! svarade Adelgunda, och man kom i ett godt och hjertligt skratt. Adelgunda var bland dem, som förträffligt visste att leda ett samtal dit hon ville. och framför allt att leda detifrån