EN KUNGLIG SEKTER. Bertttelse af Törfattafinnän till Kusinerna. ) Den unge männen blef äfven välkomnad af alla andrå, dy) om han icke var: så omtycktsom Theodor, så var Kan dock bland em Bomchafva vänner öfverallt. Han hade enom rett byte gjort sin oledig, men det ade dragit ut på tiden, Ochmu hade hans stackars Camilla fått umgälla sin herres fruktan att kommå sedan hela aftonnöjet varrslut: sd i Jat; som Aldrig sett din: Camilla på nära håll, bard! juppifrån fönstren, sade den a och gjorde ett pr steg åt det vackra ljupbt; svhi Btod flämtande blend de gröna träden. a a J cAck, om tant ville klappa henne ändå, sade Carl Edvard; och du äfven, Adelunda, tillade han halfhögt. cDå skulle Camilla bli helt säll. : psTEnten, stodd af Adelgunda, gick bort till Tästen och strök och klappade honom. Just i samma ögonblick bjöd man Carl Edvarv pågon förfriskning, Jan vände hufvudebrett ögonblick fräh hästen, och denne, af Gudvet hvilken hästkapris, tyckte ieke om damernas Smekningar, Utan Pa en rörelse och hade säkert stött till de båda fruntimmerna med stor häftighet, om icke Emmst på ena Sidån och Pheodor på den andra kommit som tvenne lj ungeldar. Ernst kom .dock först, och fick tae i gumman med ena handen och Adelounda med den andra samt förde dem undan just då hä stensbakbet voro i högsta hugg: Alltid skall kunglig sektern förekomma migi hjetedater! sadle Theodor skärntande, När all Tora var öfver och den gåmla gumman lIuktat på minst ett dussin framräckta eau . de .cologne-flaskor och Adelgunda afhört ett långt tälom hvad :grefven ämnat, då han säg Olyckan. vr