denten, som jag skall bedja dig vara så genereuX taga framför dig, ty känner jag hans beniga knän, så får jag säkert dödsnyp och btäcka drömmar, och kanske en cauchemar 1 natt. Zz Detta, sade gumman helt sakta och skuffade litet till sin äkta hälft, medan hon tog plats; och medan presidenten, ganska bedårad på både det ena och ändra, jemkade sin knötigå lekamen på det icke särdeles breda framsätet, stack gumman ut hufvudet genom vagnsfönstret och nickade ett innerligt godnatt till värdinnan, men till Adelgunda sade hon: söta bårn! tag din kappa, af tacksamhet för att du slapp stoppas in här i orrkojan! Carl Edvard kall vara mig ansvarig att Adelgunda har käppa och ytterkängor i båten, så att hon hvarken blir förkyld eller fuktig om fötternå. Adelgunda Hoppade upp på fotsteget och kysste den gamlas hand, som hvilade på vagnsfönsterkanten, och Carl Edvärdsvarade: Jag skall Tåsa fast kappa och kängor och taga nyckeln sjelf. Och nu rullade det gamla Stenborgsk skåpet utaf. 4Sjelf! upprepade på en gång grefven, Theodor och Ernst. NE ja, mina herrar! Är det så besynnerligt, utlät sig Carl Edvard; om jag anförtros en skatt, så är det väl större skäl ee jag behåller nyckeln sjelf än gifver den åt er. Ingen af de tre svarade Carl Edvard och grefven tänkte: Sacre! Der har jag en ful fisk att fjälla, som har gumman till allierad och förespråkare, ty Adelgunda tycks sätta ett oerhördt värde på samt krusa och smickra den käringen, mer, ja långt mer än hon är värd. Theodor tänkte: Skall jag tro att Adelgunda låter fånga sig i dessa nät! Att den amla, hederliga tanten, som dock är blind ör sin kära nevö, skulle förmå att böja den sjelfständiga flickans fria vilja, det vore icke