Men äfven denna tillämnade olycka blel nu en källa till förnöjelse, och alla gladde sig öfver att den angenäma dagen ej fått ett tragiskt slut. 9 Man drack nu sitt t, men teet blef dock en bisak, ty generalskan, väl vetande. att rotiden och .förlustelsen i det gröna skulle öka aptiten, hade sörjt för att äfven den hungrigaste här skulle blifva belåten. Man åt och drack med den bästa smak, men alltsammans klockan half nio i anseende till deh långa hemvägen. När man just hade slutat måltiden, rullade det doft på vägen, och det gamla Stenborgska ekipaget uppenbarade sig. Adelgunda kände en lätt rysning,: men den gamla sade till generalskan: t-Förlåt, min goda vän, men gumman är gammal, ville ej slöra er i er fröjd, vågade mte heller att ro hem, utan sade till om min gamla vagn kl: 9.5 Värdinnan skulle just yttra sin förnöjelse öfver detta arrangemang, då vagnen stannade, vagnsdörren öppnades af betjenten. fotsteget. slogs ned och ut klef — onkel Clas Ulrich och — presidenten. Herre Gud, sade gumman halfhögt till Adelgunda och Amelie, hvad är nu detta för upptåg? Hvad skall detta föreställ? 4En angenäm syrpris, sötaste tänt, sade den artiga värdinnan och ilade sina nya gä ster till mötes. O Dessa sågo så belåtna ut och frågade till höger och venster, om man kunnat ana något dylikt. cKära du, hvem skulle kunna ana så dant! säde gumman med en ton, som hon gerna ville göra åtminstone sötsur. Hvem tror du tänker på de gamla, när de-ej äro med :deh göra besvär. Jag var väl den enda som kunde hafva sans och ro dertill, och jag får säga att jag trodde eder sitta hemma och spela eder skillings-whist i god ro. . Gubbarne spejade öfverallt, men tomma fat och tallrikar var nu allt som fanns, jo,