Aftonbladet – 16 januari 1861, sida 2

som nu, icke förnärmar någon, ty ingen lär bry sig om mitt tycke, min smak:. Ingen! Himmel, hvad säger ni? än jag då? Och efter jag nu äfven skall tala ren osminkad sanning, tillade grefven så sakta som möjligt, Så måste jag avouera, att äfven jag — men se, jag är icke invigd i musikens alla heligaste mysterier, men äfven jag — kände — ja jag vet ej rätt hvad, men det liknar nästan —4 : SSömn, fortsatte Adelgunda, och gäspade sjelf helt lätt bakom sin parasoll. Allt detta sladder uttömdes, och båtarne hade dock ännu icke lagt ut från land. Tusen saker återstode att göra, innan man blef tillreds. Der kom nu den gamla grefvinnans betjent springande med Adelgundas kappa och ytterkängor, som voro glömda i vagnen och grefvinnan sjelf anordnat skulle vara med. Hvad tant är god och omtänksam för mig, sade Adelgunda, men icke tror jag just att jag i denna hettan behöft dessa plagg. La, la, la! Det är så likt er unga, att! i solvärmen alldeles förgäta aftonkylan, sade; den gamla med vänligt förebrående ton : sOch dessutom min lilla vänS, tillade hon mildt leende, har du ej hört det gamla proverbet Quand il fait beau, prend ton manteau, mais quand il pleut fait comme tu veux. Hvad i Guds namn skulle vi med vår nådiga tant att göra på denna lilla gudafärd, hviskade grefven till Adelgunda. Hon svarade icke ett ord, men drog sig så långt hon kunde från den henne så plågsamma tillbedjaren, hvars minsta ord var henne till harm och förtret. ig Vu var man då ändtligen tärdig, men generalskan hade sölat med Bit, i hopp att