Aftonbladet – 16 januari 1861, sida 1

EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till Kusinerna.) När man ankom till enkan, som väl kan vara på tid att gifva sin titel, nemligen generalskan G,, så såg Adelgunda itamburen flera paletåer, paraplyer m. m., och bland dessa sednare en — med ett negerhufvud och hvita, lysande ögon, som hon gett förut. Hjertat slog häftigare, och när hon slutligen efter den goda gumman, som hade så mycket att orda till Detjenten om vagnens stannande, hemtande m. m., inträdde i generalskans salong, så var Ernst det första j föremål som föll henne i ögonen. En glädje; stråle ljungade från Ernsts första blick, och; vi vilja ingalunda påstå, att Adelgunda med liknöjdhet fann huru rätt hon anat. Generalskan, sällskapets värdinna, var en qvick, glad och munter, rolig och lefnads. lustig fru, dertill god och fryntlig, och alt detta af en enda orsak — att hon ingalund a var behäftad med den alla andra goda eget 1skapet förqväfvande afunden. Hon vari tt nöjd och belåten med sig och sitt, och fört :öt ingalundg, om andra och andras voro bätt re, ja märkte det knappt. Desom äro w ppfödda med afund, bry sig icke mycket om dessa eviga jemförelser, som nära (len, likasom afunden alstrar Jemförelse, så att man kan säga att de föda hvarandra. Hon hade i dag bjudit hela sällskapet (grel vinnan och Adelgunda undantagna) på cb ampagne och selzervatten, ett båtparti, eri tsupt i gröngräset, en hemfärd i mån skenet, och en ung, rik, öfver all tro älsk värd arftagerska. — Flera af sällskapet, -gladt, trefligt folk, hade aldrig sett Adelgy mda x) Se A. B. n:r 5—12,