Aftonbladet – 16 januari 1861, sida 1

utletades en af fruarne, som hade ömma fötter, — och tåget satte sig i gång. Kära Holmberg! kör som dagen från oss skrider, så att vi hinna med; sade generalekan halfhögt till grefvinnans gamla kusk, och gaf sedan signal: till. en liten marche fore6e. Herrarne bjödo damerna armen, och ehuru: den odrägliga och karrborrige grefven var med; gynnades Ernst dock af goda andar och fick erbjuda sig som stöd till Adelgunda: Hvad företager ni er om dagarne? frågade hon, här de gått ett stycke. Jag arbetar, och vet ni väl, min fröken, det har jag aldrig förut gjort, sedan den tid jag gick i skolan. , dtOch hvadan denna ifver?? ?Jag vill likna er. Och jag, jag har aldrig så litet arbetat som just nu. Ja, men ni har talat om arbetet och arbetets lön, den ljufva tillfredsställelsen, den lilla tröttheten, det behagliga af hvilan eller friheten efter arbetet; ni har skildrat detta med så lefvande färger för mig, attjag föresatt mig försöka huru allt detta smakade. Bara försöka? Nej, först försöka, och när jag — såsom nu är händelsen, funnit huru väl försöket lyckats, huru ni målat allt med den renaste sannings färger — då — vill jag fortfara, och kan en gång i framtidens ljusa blå hembära er en tacksägelse — för att jag icke helt och hållet förslösade mina ungdomsår. Och om ni en gång med tiden får höra, nådiga fröken, att jag är ett gammalt, för sin skicklighet och lagkunskap utmärkt hofrättsråd — så, vet ni hvem jag har att tacka derför? Skämt! spe! malis! oeh aldrig annat!