Aftonbladet – 16 januari 1861, sida 1

cieh voro mycket nyfikna på henne. Ernst. I rade ställt sig vid fönstret och hade aldrig t illbragt längre tio minuter än dem, som i itgingo från det grefliga Stenborgska equi agets ankomst och till den ståtliga gamla med sin unga sköna drabant uppenbarade; sig. Värdinnan skyndade de efterlängtade: gästemra till möte, ända till yttersta rum-:; met, och visade en verklig hjertlig glädje öfver att den gamla sirliga grefvinnan ville. deltaga i ett parti champötre, samt helsade Adelgunda gladt och med en vänlig handtryckning. Din lilla stygga, sade gumman till den älskvärda. värdinnan, tror du jag är ett sådant gammalt förstenadt petrifikat, som ej kan ha roligt af dylikt? Nej, då känner du ielze gumman. :Hon var 1sina unga dagar just den som var å la tete för dylikt, men kom ihåg jag sitter nu gammal och grå utan ungdom i huset, och vi skulle fått set, tillade: hon och lyftade skalkaktigt hotande på fingret, com du varit så angelägen om mig, till eder båtfärd — hade jag ej baft min lilla magnet med mig. — Gummans goda lynne förökade de andras, och medan åtskilliga förfriskningar serverades, hvimlade man om hvarandra under gladt och lifligt glam om den tillärnade färden. Man väntade ännu på baron Theodor, men han hade bedt att man icke måtte fördröja partiet, ty infann han sig icke hos generslskan, skulle han bestämdt möta vid båtarne. Ernst närmade sig Adelgunda, så snart detta utan ANNE kunde. låta sig göra. Nådiga fröken! Huru skall jag: förklara denna lyckostjerna, som i dag uppgått öfver mig? Jag. hade alldeles slagit ur hågen allt hopp att vidare återse er.? Ja, ett enda kort, kanske med flit inka