alltid aflägsnat honom från henne, fast han af.ärtighet presenterat henne ett kort. Nå nå, .må det vara så! Jag skall äfven glömma honom.: Men vida bättre skulle detta gå, om jag slapp ifrån detta rysliga tvång. -.Guditack! Jag har ej mera än fjortow dagar qvar, och sedan är jag åter vid min klara sjö, bland mina berg, mina blommor och mina kära, gamla -sysselsättningar! Så tänkte Adelgunda, när hon gick till hvila omsaftonen, då hon vid sin. hemkomst: -— från en varm, stel, tung och tråkig Supe der hon: hela aftonen plagats af.presidenten, grefven, kusinen och de snedt sneglande. damerna, ty dessa älska aldrig att sitta som planeter omkring en nyuppgången sol— fann kortet från Ernst. Andra. dagen var bättre än någon af de föregående. : Tanten hade föreslagit Adelgunda att göra en lång tur på Djurgården, och det i öppen vagn. Detta roade Adel gunda. ganska mycket, och kusinen, som satt på framsätet; blef ovanligt upprymd, och föreslog att man skulle om aftonen — ty detta-var på senförmiddagen — göra ett livet parti till Framnäs, dricka t der, bese Rosendal m. m. Tanten, som var förtjust åt att se kusinen träffa Adelgundas smak; gjorde ett undantag. från sina gamla vanor, och gick in. på lanen, samt antog nevöns inbjudning; ty mnsutbad. sig att få vara värd. vid. aftonnöjet. Detta blef äfven vida angenämare, och bar en helt annan prägel än. alla de andra samlingar Adelgunda bevistat. Kammarherren hade valt några trefliga damer, visserligen ur tantens vanliga :sällskapskrets, men de minst ledsamma,. och deribland.en enka, som särdeles behagade Adelgunda, och. som, på samvete frågade henne. .om hon ej leddes i dessa sällskaps