Aftonbladet – 15 januari 1861, sida 2

nytt och tillskref den aimabla vestgöthafröken den .metamorfosen..? ; Det synes åtminstone icke, utanpå honom?, sade ?ma chere amie?. och de med ett fint leende, på näsan. Han ser så .upptorkad. ut,. som en. gammal murkla, tycker jag för min del.? Ah apropå om murklor! Sådana växa u på Wetterns strand ock... Kära du, jag har fått en hel påse af Adelgunda och du har redan förtärt åtminstone. tre dussin deraf med god. smak,? Jag kan inte påminna mig. det, sade subben och såg mycket allvarlig och funersam ut. ?Låt mig se! var det i måndags på det der frikasået eller blankett på kalf, eller var det kanske?...?. i . ?Ja det mins himlen kanske, men visst icke jag, men att du tuggade och sväljde dem med en magnifik aptit, det mins jag bestämdt, och att din favorit presidenten gjorde alldeles lika så, fast Gud vet; hvad välsignelse all den födan han sätter uti sig kan hafva, ty han ser visst ut som han ätit upp nådåren för räfven.? ?Jag begriper ej hvad; hans magerhet är dig för en nagel i ögat, kära Emerence! Var du nöjd att du sjelt! har en så fet och kir man! Adelgunda tycker säkert, det är jag viss om, mera om magra kavaljerer. De hållas ju alltid för att vara mera spirituella och damerna sätta ju stort värde på alla rougs, och de, se nu alltid ut som de voro färdiga att dissikeras, hä, hä, häl? Damer som sätta värdie på rou6s, fnös gumman; fy fanken! — Om jag begriper hvar ni, gubbar, få edra g alna, otäcka ideer. Nej, gudskelof! då har Adelgranda bättre smak, och hvad-man kan säga com Carl Edvard — så rou6 kan man då icke kalla honom, det går jag i god för.