Aftonbladet – 15 januari 1861, sida 1

EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till Kusinerna,) Det fanns nemligen vid den tiden i Stockhölm en grefve, slägt och anhörig till alla de gamla förnäma familjerna, och som barn i uset i alla dessa familjekretsar, för resten — ruinerad ohjelpligt, endast uppehållande sig genom det mest i system satta Vingleri och vigilans, men som, ehuru i hvar minut hotad af kreditorer, likväl förunderligt slingrade sig ifrån dem, och genöm sitt glada lynne, sin makalösa salongstakt, sin nöga kännedom af hela Stockholms chronidue scandaleuse, sin gunst vid hofvet m. m. var. en alltid välkommen gäst öfverallt, eburutingen begrep hur det ännu kunde bära sig för honom, och att hela verl: den sade, det endast och allenast ett rikt parti kunde rädda honom, Detta visste inTen bättre än kan sjelf, och derföre vore unga rika arftagerskor, ja till Och med amla och fula dylika, enkor och faderlösa, Para de hade en förmögenhet, minst sagdi i lifsfara för honom, ty han förföljde. dem hamn i häl och lemnåde dem icke andrum, och ändå misslyckades Han alltid. Men han var outtröttlig; ty fast han hvar fing fick: en korg, så var han dagen derpå ika färdig till ett nytt giljareförsök. Han hade genast fästat ögonen på Adelgunda, ja tedan innan hon kom upp till Stockholm, och det så allvarligen, att, hade hon ej kommit, till berget, så hade berget ärnat sig en vacker dag slå ned-på Almvik, och åberopa slägtskap-söch frän skap, och om möjligt ÄN En gång försöka Sin lycka: Men nu slapp han negociera pengar till den 2) Se A. B. n:r 5—11,