Aftonbladet – 15 januari 1861, sida 1

RR alldeles från första stunden att Adelgunda var ett par, år äldre än han, och trodde ändå på ett par till, ty ban var van att aldrig sätta lit till fruntimmers t uppgifter i den vägen. Dessa ider var det just som ibörjan icke gjorde honom enträgen, efterhängsen, utan Adelgunda kände en gång den verkliga tillfredsställelsen, som den : fattiga obemärkta flickan: mången gång har, dennemligen, att sjelf.se och förnimma huruledes hennes egna personliga behag och egenskaper drogo till sig en. beundrare och: tillbedjare. Adeigunda ;hade aldrig känt det ljufva och angenäma af detta. Hon gjorde sig det hopp att Ernst icke visste huru rik hon var, och hon hade många gånger under resan satt långt mera. värde på en innerlig och gillande blick af Ernst, än ofta förut på detgr: ste smicker och ordsvall: afiandra. Erns hade äfven alldeles från början lärt att rätt känna och uppfatta denna ädla, rika, men enkla och anspråkslösa själ, som icke tillbad mågon gudom högre än den spegelklara sanningen, just emedan den Gud hon helgade. i sitt hjerta, vär sanningen uppenbarad. Och å sin sida hade Adelounta hos deh unge, af verlden så bortskämde mannen dock genast upptäckt en -:mängd goda sidor, som funnos, fast de lågo fördolda och bortblandade. Hon hade olta sett yagiine cen så, som när en kännare af en huddelse får se en tafla, betäckt af. dum, rök och stoft. Han tager då sin näsduk, 1iktar. den i rent vatten och far öfver tallen dermed, ochhvad ser han väl då! Jo, mästarhanden,. som, varit förd af snillet Och han blir långt gladare al denna. öväniade öfverraskning, än Om man ; förde in honom i det rikaste museum, der hvarje vägg har dussintal af mästerverk, väl fernissade och