Aftonbladet – 15 januari 1861, sida 1

låder: de flesta af större städers unga flicKor, och dessa sade derföre, för att hämnas öfver att hon ej brydde sig om dem eller sällskapade med dem: honär så fasligt ammal! mindre till utseendet än i sina id6er; det syns så väl av hon är?från landet:? Och — för att alldeles förgöra de goda tankar, som lvarje ny uppenbarelse af Adelgunda alltid födde. ade fruntimren med en mun: Hon är ledsåm, vi veta ej hvad vi skola taga oss! till med den der westgötafröken, Hon har rest upp. för att få sig en man.? Alla unnade henne grefven, ty då visste man att hennestikedomar skulle få afloppsdike, och att hon snart utfattig skulle sitta med sin grefve och suga på ramarne: Och hämnd följer all: afand tätt i spåren. Så förflöt en vecka och ännu två dagar. Adelgunda ångradesin Stockholmsresa. Hon kände eu gqval! Hon väntrifdes i da en gäng cirklade och lättsinniga kretsar, der å mycket: småsaker blefvo så: noggrannt kttagna, mem der de allra. förderfligaste grundsttser stundom yttrades, och det utan alb mötsäselser Hon vantrifdes dessutom ihom dessa gvafvå murar under den vackra årstiden. Hon längtede efter landet, luft; susande träd, brusande vatten, fogelsång och blomsterdoft.: Hon undrade på Frnst. Hön förtröt hans osynlighet: Efter åtta daick Hon Hans kort. Hon vände på det. såg på det, hon genomläste hans namn flera gånger och undrade hvad han tänkt, når han lemnade det, ty hennes jungfru berättade henne?att han sjelf lämnat: det, act han stått länge och dröjt, frågat henne huru hennes fröken måddej men icke när hon vore att träffa henima. O hvad det man: liga hjertat ändå kan!vara flyktigt och fladdrande, mot det qvinliga, sade hon till sig