Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 2

allmänna samlingsplatser, på den otroliga mängd af konserter, både föroch eftermiddagar, som under denna artistiska tid vankades, infatin han sig, men aldrig fick: han se en skymt af den:han så efterlängtade, och det af den orsak: att Adelgunda icke besökte hvar tredje af dessa klingande och ingtände söjen? Men hvad han tänkte och egrundade väder denna vecka, det var ot Oligt. Han tänkte mera då, än under hett sin förflutna. lefnad samimanräknadt. Allting föreföll honom nu tänkvärdt. Han låg em hel natt och sökte göra sig reda hvärföre män blef så mycket. bättre i, de oodas luftkrets. Icke hade Adelgunda, icke ade Theodor: predikat religion och, sedolärt, men bredvid dem skulle Ernst känt en stor vedervilja för att bryta motnågondera, ja för att ens skämta, tillåta sig något bitert ord derom, Till exempel, om, han nu i stället hade: vändt sig till denna unga tanklösa Mathilday eller till hennes äldre, men lika tanklösa syster, och yttrat förakt eller syckel öfver dylika allvarliga saker, som aldrig borde talas med lättsinne om, så hade de ffinat och skrattat, oeh kanske på sin höjd sugt ett-ännw mera till. dylika idrotter uppinänande: SNej men hör, hur kan man vara 6å elak Huru kan man tala så, å la Jacques Ferand ms m:4 Men om han nåonsin hade: vågat något dylikt ord till Adelgunda, (hvilkethan, i parentes sagåt, tyckte vara omöjligt): så betviflade han ingalunda, att hon skulle vändt honom ryggen; eller med yttersta förakt, troligen vem att; ens för tillrättavisning, ha kostat på honom ett enda ord, lemnat honom. : Så är det ock med det goda att det onda vågar sigvicke i dess grannskap, uten förqväfves uti denna rena atmosfer, der detej kän andas. Men Ernst återkom doek alltid