Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 1

EN KUNGLIG SEKTER: Berättelse af författarinnan till Kysinerna. ) Baronens medgifvande hade emellertid den följd, ått minst en timma längre än de andra fruntimren satt Adelgunda på däck och .samspråkade med de båda männen, hvaraf den ene var så färdig, Så helgjuten, med en klang så ren som klockans, då hon stötes emot — och åen andre hade något så böjligt, så vekt för allt godt, men var lyckligtvis temligen hård för det onda. 4O, mycket mera kunde han ändå blifva!t tänkte hön med en god och mild suck, när hon gick ned i sin hytt efter en gag bland de angenämaste hon i sitt enformiga lif kunde minnas. rn Andra morgonen var hon tidigt på däck och kände en verklig glädje af att se sina båda vänner, ty så kallade hon dem inom sig, inbegripna i ett lifligt samtal Ack, huru godt gör det icke den unge mannen att höra så månget godt ord af den kloke, erfarne Theodor! Hennes ankomst lifvade dem ännu mera, och båda njöto på förhand af Adelgundas öfverraskning, när hon snart från Riddarholmsfjärden skulle få se första skymten af det vackra Stockholm, som med, sin skönhet och ändå Mera med sina behag förvridit så mången hjerna. . Och nu låg det der framför Adelgundas fjusta blickar. Ack! Jag undrar icke att ni är stolt öfver er stad, sade hon till Ernst; som sjelf aldiig funnit Stockholm så skönt. Nej, det må ingen undra på, sade baronen skrattande, och det vore godt om s) Se Å. B. n:r ö—10,