Aftonbladet – 12 januari 1861, sida 1

mera kännedom i dessa saker och ting än andra turister och flygare, som numera på några veckor eller månader skenande-flyga omkring på jernvägar öfver alla de gamla klassiskt europeiska landen, och veta vid hemkomsten nättupp att de varit borta. Men med baronen förhöll det sig helt annorlunda, och Ernst fick likasom en emärtsam elektrisk stöt när Adelgunda nämnde hans namn, ty han tyckte på allt hvad han såg och sett, på allt hvad han hört, att dessa båda personer skulle, borde, måste passa för hvarandra. Och nu kände Ernst rätt lifligt, att han verkligen älskade Adelgunda, ty det sved i bjertat, och dandyismen vek åt sidan för en verklig och mäktig känsla. Han var icke ens i stånd att spela kurtisör till fröken Mathilda. märkte icke en gång alla hennes göra sig bemärkt af både honom sj den nykomne baronen, han såg ej huru hon svängde sig på däck, än undet en än under en annan förevändning, huru hon skrattade så gällt, och gaf så ömma och kögljudda förmaningar till sina systersöner, som efter det kalla badet voro lika odrägs liga som förut. Allt detta försvann i dimma för Er som vandrade häftigt upp och ned på däcket, och hade blott tankär, öron, ögon, sinnen för hvad som tilldrog sig 1 det hörnet, der Adelgunda och. baronen sutto och samspråkade. Han kän de en hastigt genomilande förtjusning, när Adelgunda slutligen, i följd af -sitt samtal med baronen, litet högre än vanligt yttrade ide orden: Det kan kungl sektern allra bäst gifva er besked om, Ernst gjorde våld på sig för att icke med ctt enda skutt stå vid hennes sida, men inom sekunden var han dock der. Adelgunda bade haft förutnämnda yttrande i anledriag af baronens fråga om de förändringar som timat i hans födelseoch uppfödelsestad, det gamla kära Stockholm. : Nu var Ernst inkommen på eli område, der han skulle och kunde snart sagdt lysa.