Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 4

Rättegångsoch Polissaker. — Djerf stöld. .I går fortsattes ransakningen med häktade .manspersonen Ericsson, tilltalad för stölden hos mångleriidkerskan Olsson. Målseganden, nu sjelf tillstädes, fick uppgifva förloppet af stölden, och skiljde sig hennes berätBele i åtskilliga delar från hvad hennes ombud, poliskonstapeln. Höckert, vid förra rättegångstillfället meddelat. Poliskonstaplarne Lager och Köhlberg, hvilka hördes som vittnen, intygade att, sedan Eriesson blifvit gripen af stadsfiskal Silfversparre, hade de biträdt med Ericssons afförande till vaktkontoret .vid Myntgatan. Ericsson :hade villigt följt dem; ända till hörnet af Myntgatan, men der hade hade han slitit sig lös samt nedfört högra armen i byxfickan, hvarur han synts upptaga något. Som Lager emellertid genast fattade om hans knutna hand, förhindrades Etiesson att i mörkret (Ericsson greps på qvällen) släppa hvad han hade deri. Sålunda hållande om Ericssons knutna hand, hade Lager och Köhlberg infört honom på vaktkontoret, der Eriessons hand med våld måste öppnas och befanns den då innehålla de förut omnämnde, Olsson tillhörande penningarne, till ett belopp af 565 rdr. Ericsson hade först uppgifvit att penningarne vorovhans egna, men sedan uppgifvit att han hittat dem, och påstod han, beträdd med denna tvetalan, att ingen lag eller förordning fanns, som ålade en person att vid häktningstillfället på ett vaktkontor uppgifva rätta förhållanden medåtkomsten af en mnehafvande vara. Det vore inför domstolen sådant borde ske. Som han hittat penningarne, förmenade han att de voro, hans egna, tills rätter egare anmält sig. Derjemte begärde han att vittnena skulle gå ed a hvad de intygat. Eriesson, som i öfrigt uppförde sig högst fräckt inför domstolen och måste af ordföranden allvarligen näpsas och åtvarnas, nekade fortfarande till stölden. Två. andra vittnen intygade hufvudsakligen detsamma som Lager och Köhlberg. Målet uppsköts till nästk. tisdag. — Lifstidsfånge, I går ätkunnades på rådhusrättens femte afdelning utslag i målet mot förre sjömannen. Pehr Olof Wahlström, häktad och tilltalad för tillgrepp af en sidenklädning och ett par korderoysbyxor, hvilka han å assistansen belånat. Wahlström är född 1796, således 64år gammal, och har förut tillbringat 28 år på fästning. Straffad för tredje resan stöld dömdes han efter gamla strafflagen redan 1829 till lifstidsfästning, hyarifrån han af kunglig nåd frigafs 1857, med vilkor att han, såframt han åter beginge något brott, menligt för allmänna säkerheten, skulle sitt straffarbete fortsätta, hvartill han ock, förvunnen till förenämnde stöld, som han villigt bekänt, nu fälldes; dock skulle domen underställas hofrättens pröfning. kaliska skaplynne och fälla något omdöme öfver Frondörerna, än att åt en hvar vindicera hans ovilkorliga rättighet att tycka om eller icke tycka om hvilken sorts musik som helst, och att utsäga detta, utan att derföre af något kotteri behötva förkättras såsom omusikalisk och obildad. De obestridliga grunderna till en sådan rättighet äro ofvan angifna, samt behöfva icke här återupprepas. Låtom oss derföre vara toleranta i våra musikaliska omdömen och medgifva hvar och en hans naturliga rätt att njuta af den musik, som mest anslår sende. Detär lika omöjligt att betv ons musikaliska samvete som hans re i det vore önskligt, om presterna i helgedom icke förfore på samma a olika religionernas — hvilka ömsesidigt förkätwa och förbanna hvarandra, men som alla äro ense om att undertrycka den stora massans tankefrihet utan läte hvar och en inom musikens verld blifva salig på sitt t som Fredrik den Store med sina underså nom religionens,