Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 2

med andra ord: han var sjelf alldeles uppledsen på den penitens han underkastat sig, och styrde nu kosan tvärs öfver däcket till den plats: Adelgunda hade tagit, ännu bläddrande i Keepsaken. Fröken Lindenow vill gå och gälla för att hafva ett porfyrhjerta, sade Ernst, med hänsyn till de nyss.afskedade tiggarungarne. Ja i hårdhet kanske, sade Adelgunda leende, men fläckar ville jag icke gerna kännas vid. ; tOch hvarföre, om jag törs fråga, vill fröken anses ha ett hårdt hjerta? Jag vill icke anses, utan jag har det verkligen I vissa afseenden. : Detta må jag tillstå är — det allraförsta drag som jag hos er upptäckt liknande qvinnonycker. Kanhända att nit, sade Adelgunda leende, äfven om jag anförde mina skäl — att (ni menar jag skulle säga detsamma, ty jag finner i så mycket, om ej i allt, efter huru olika måttstock jag och de flesta andra, helst de som tillhöra den stora verlden, tänka och handla. De — vågar ja väl säga det — lägga så mycken vigt på skenet och den yttre verkan och hvad effekt det gör m. m. — och jag har sannerligen försökt att i detta, likasom i flera andra fall — alldeles som späka mig — ty, ni måste veta det; jag har den lilla svagheten att tro det är Gudi behagligt om vi för det rätta uppoffra vår egen glädje och njutning, och få njutningar, få fröjder torde väl knappt uppgå mot den, att med en åtgärd, en gåfva, eller hvad som helst, 2 en menniska glad och lycklig, om ock lott för ett ögonblick, och få uppbära den un förnöjda varelsens tacksägelser och of. Nå ja! nådigaste fröken, är icke denna