Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 1

EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till Kusinerna. ) -Fröken. Lindenow såg förundrad ut, Ernst började: tro, att. bland allt hennes vetande dock fattades henne förmågan att.se huru afundad hon var, och: äfven detta — lade han till den förut rätt betydliga summan af hennes. behag. Ej afstår jag från min föresats eller brytersett nästan givet löfte för bara tomma utrop, -tillkännagaf Adelgunda temligen bestämdt : cNå vält, genmälde Ernst, får jag säga er huru mycken tack. ni har att vänta? -Jag. gör sällan något för tackens skull; det skulle. då förlora hela sitt värde. Ja, men otack vill ni väl ändå icke ha i utbyte för er godhet? Hvarföre icke? När jag icke gör en sak för att bli betackad, utan emedan jag anser den rätt, så är det mig likgiltigt om jag skall råka på. otacksamhet. . Dock har jag orätt att säga likgiltigt, tillade hon med en suck, ty det gör ändå. alltid ondt uti mig.att se. brister hos andra, som jag hvarken förmår eller är tillstadd att rätta. Ni är då icke någon ifrig-teformator af det. onda ni ser? frågade Ernst, som något litet. fruktat detta. SVisstieke! sade fröken leende... Jag lemnar åt hvar och en att. reformera sig sjelf, hvilket. han kan om han verkligen vill; saknas deremot vilja, så tror jag mig visst ej: Om att kunna inblåsa den. Dock görjag alltid ett undantag med barn. Denv måste man visa.in på den rätta och goda vägen — ochsom detta ändå, huru det må vara, sx) Se A. B. nir 5—8,