Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 1

detta, såde hon med: en ton, som skulle vara mycket säker och jemn: Nå men säg nu! Hvarföre skulle jag ej så tillbringa min natt — här under Guds högblå himmel — på dessa Neptuns sjögröna soffor? 4 : Jo; sade Ernst, jag vill: svara. er alldeles uppriktigt på denna fråga, äfven med fara att blifva kallad både lyssnare och sqvallerbytta. Ja det är rätt snällt af or att vilja åtaga er dessa. fula roller för min skull, sade fröken med ett mildt och godt leende. Jos, återtog Ernst, jag var för en stund sedan nere i min hytt, och då hade alla de der fem, hvilka förefalla mig som en oändligen ful spense med två stora nästan svarta blad och tre gula och fula ... Nå ingå -metaphorer och parenteser bad röker n : Och då samspråkade the Skåningar och the Småländningar, och erefvinnan Ollonberg sade med-en ful ton: Ja nog lofvade hon, men huru mycket mening det låg i det-löftet, vet jag ej. — Alvjo, sade hofrättsrådinnan. ser?jag rätt på henne så silter hon gerna uppe på däck helw natten, bara hon får sig någon herre att-prata och förströsig med: — Ja, inföll då den äldsta och gulaste fröken, och då kan jag fås hennes: plats i hytten; den blir ninsann:ej så afundsvärd, med en piga så godt som inpå näsan. — Nej — tilläde grefvinnan,: man: skalle verkligen sjelf vara en smula piga för att ställa till åt big På. det sättet Nu, min nådiga, har jag sannerligen berättat Ovda nt hvad de goda damerna ytträdv, KH ghar ej våfat tala om huru det kokade inom mig, och utv det skulle smakat migsact.få gå ini den myrstacken och säga dem, huru de ej