straftet kan ej bedömas elter någon europeisk. måttstock, men det faller med synnerlig tyngd på kineserna, hvilka fästa så mycken vigt på gamla plägseder och som hysa så stor vördnad för allt, som tillhör eller står i något samband med deras kejsare. Att bestämma en skadeersättning i penningar skulle, äfven om den kunnat utkräfvas, blott varit-ett mindre tillfyllestgörande sätt att tilkännagifva en stor, civiliserad nations tanke om handlingar, som skulle hat vanhedrat det mest barbariska folk, och en afsky, som genom penningar kunde utplånas, skulle endast ha ansetts tillgjord och begagnad såsom en förevändning att utpressa. en större penningesumma, än som i konventionen bestämmes. Alla dylika penningeutpressningar drabba dessutom folket, som ej var klandervärdt. Att komma åt kejsaren och mandarinerna, det var den stora frågan och. den stora svårigheten. Detta kunde endäst ske genom att vidtaga någon åtgärd, som otvetydigt skulle inskärpa i de styrande klassernas i Kina sinnen, att vi kommit såsom segrare till Peking, att den kinesiska regeringens öfvermod kunde stäfjas, samt att hon skulle? få lära sig inse det ånsvar, som drabbar falskheten och grymheten. Det enda hopp; man bade att slutligen kunna öfvertyga kejsaren om nödvändigheten attlämpa sig efter de tvingande omständigheterna och den tid,! hvari hån lefde, bestod uti att angripa det bländsken, som under en så lång tid omhöljt. honom likasom ex sky och hindrade honom från att märka de faror, som omgåfvo och hotade hans tron. Endast genom att visa prof på en makt, som de slugaste mandariners hela sofistik ej Kun: börtresonnera, kunde detta mål ernås. i Det tycktes finnas två sätt att vinna detta resultat; det ena bestod i att intaga och besätta den kejserliga hufvudstaden Peking; det andra att förstöra Yuen-Ming-Yuen,. kejsarens favoritpalats, hvarest grymheterna mot fångarna först började utöfvas. I Yuen-Ming-Yuen förvarades dynastiens ättartaflor, på hvilkas bevarande den nu regerande familjens tillvaro, i kinesernas tanke, beror. Palatset hölls i stor vördnad af folket, derföre att det vår kejsarens ständiga residens, och den plats, der alla de stora furstarne och högadeln samlades; trädgårdarne och byggnaderna voro i hela Kina beryktade för sin skönhet, och ofantliga summor utgåfvos årligen för deras underhåll. Det var skådeplatsen för alla hofvets intriger och förlustelser. Det var der de stora mottagningarne och lever erna höllos och hvarest kejsaren hade sina koncerter, altoncirklar och enskilda teaterrepresentätioner, hvarvid han, såsom det berättas, vidå förtroligare umgicks med de inbjudna, än man skulle kunna tro vara möjligt vid det ceremoniösa hofvet i Peking; en knäböjning för kejsaren vid hans inträde i och bortgång från audienssalen äro dej enda ceremonier som iakttagas. De höga murar och öppna platser, som omgifva det kejserliga residenset inom Pe-T. king, hvilka helt och hållet afsöndra det från sjelfva staden, skulle i viss mån har skyddat folket för skada, i händelse ett anI fall gjorts mot detsamma, men de allierade F härarnes öfverbefälhafvare ansågo sig ej kunna vidtaga denna åtgärd till följd af der. vilkor, som de beviljat vid An-ting-stadsi) ortens öfverlemnande. Derföre beslöts sluti igen, att palatset Yuen-Ming-Yuen skulle j förstöras. ? d Lord Elgin och öfverbefälhafvåren skrefvo båda bref till prins Kung och underrättade ff. honom öm sitt beslut och de skäl, som förmått dem dertill. Lörd Elgin framhöll i skårpa ordalag det förräderi, som Karakteriserat den kinesiska regeringens uppförande ll från första stunden, då hon började underhandla i Tien-tsin intill hennes sista trolösa handling, då hön våldförde en parlamentärflagg och mördade dem, som illlfångata its ju under dennas skydd, och förklarade, att fan h till följd af detta uppförande uppmanat öf-I. verbefälhafvaren att förstöra Yuen-Mingi Yuen såsom den plats, der grymheterna mot ); fångarne först började; han fordrade vidare, all en summa af 300,000 taels skulle utbetalas inom 48 timmar såsom skadeersättning för de mördade fångarnes familjer sömt underrättade prins Kung, att om dröjsmål härmed inträffade eller man tvekade t, underteckna konventiohen och utvexla rdraget i Tien-tsin, skulle det kejserliga palatset i Peking bli nedbrändt till marken, Dessa brefheledsagades af proklamationer, som anslogos på Pekings murar, och inne-.; höllo underrättelser för folket Om de mått och steg, som skulle vidtagas, och skälen dertill. öngelsmännen handlade härmed helt och hållet på egen hand, emedan den franske yfverbetälhatvaren ej gillade Yuen-MingYuens förstöring, af fruktan att det Skalle ägga hinder i vägen för en uppgörelse med len kinesiska regeringen; men sir Hope Grant och lord Elgin voro ej män, som lätt slömde kejsarens af Kina trolöshet. Ju Större iknöjdhet lord Elgin visade att underteckna onventionen eller göra fredsslut, desto oroigar blef den Kinesiska regeringen och allt nera angelägen att få en dag bestämd för itvexlingen af.det notificerade fredsfördraget Tien-tsin. dx ; Den 18 Oktober ryckte sir John Mitchells livision fram mot Yuen-Mifg-Yuen; den nötte intet motstånd, ej en enda tartarisk oldat visade sig. Vid framkomsten ordwades divisionen på lämpligaste sättet att verkställa sina ordreg, Frånodem plats, som frånsmännen besatte len6 Oktöber, vär det ungefär sex eller ju eng, mil tilden sista bygöningen i YuenIing-Yuen. Den låg vid foten af den för. ta raden af kullar, som omgifva slätten på worra sidan om Peking. På hela denna tora yta funnos trädgårdar, palatser, tempel, agoder på artificiella kullar, af hvilka några roro 300 till 400 föt höga, och Kvilkas sluttMr AY AR TJYS V FR NRA JAS RE 45 NE NR RR