1 det följande bliva föremal för närmare utredning. Här tillåta sig komiterade endast att ur allmännare synpunkt behandla frågan om sedelutgifningsrätten,. likasom om bankväsendet öfver hufvud. Såsom bekant: är, gifvas, hvad sedelutgifningen angår, tvenne alldeles motsatta system: det ena, som vill hafva ett lands hela Sedelstock utöfver metallisk valuta till siffran på förhand. bestämd och sedelutgiftningen helst förbehållen en enda bankanstalt; samt det andra, som hyllar en obegränsad frihet att bilda banker med sedelutgifningsrätt. Det förra systemet, i England tillämpadt, har derstädes mer än en gång befunnits omöjligt att strängt vidhålla. Det sednare åter har i sin tillämpning inom Nordamerikas Förenta Stater medfört afskräckande resultat, om också derstädes icke endast sedelutgifningsrätten och dess missbrukande, utan också en, i förhållande till bankernas disponibla fonder, alltför ut-sträckt rörelse med dem anförtrodda medel vållat bankernas obestånd. Emellan de ytterligheter, hvilka dessa system innefatta och af hvilka intetdera hvarken i teorien eller praktiken hittills lyc-; kats tillkämpa sig något afgjordt företräde, utgör vår nuvarande lagstiftning angående sedelutgifvande banker en förmedling, då den icke till totalbeloppet för riket begränsar sedelstocken, eller hos en enda bankanstalt monopoliserar sedelutgifningen, men icke heller obetingadt medgifver bildandet! af sedelutgifvande banker, utan låter frågan derom för hvarje fall bero på Kongl. Maj:ts! pröfning. i Under det komiterade bekänna sig tillhöra den mening, som i all näringsverk-! samhet önskar inrymmande äf snart sagdt! obegränsad frihet åt den individuela före tagsamheten, måste komiterade likväl med-! gifva, att en oinskränkt frihet till bildande af sedelutgifvande banker härstädes ickej skulle hafva varit rådlig, så länge riksban-i ken; jemte förbindelsen att upprätthålla sedelmyntets värde, haft till föremål bedrifvande af omfattande bankrörelse med eni vida utöfver dess metalliska valuta sträckt! utgifning af kreditsedlar, hvilka bort medi silfver inlösas, men deremot de enskilda; bankerna, i naturlig följd af den riksbankssedlarna tillagda tvångskurs, varit fritagna från förbindelsen att infria sina sedlar med verkligt, klingande mynt. Blifva åter, såsom komiterade i det följande komma att tillstyrka, de här antydda! fel och brister i riksbankens organisation! och i sedelutgifningsrättens omfattning afhulpna samt i gammanhang dermed landets hela bankväsende ordnadt på grundvalen af en, hvarje bankanstalt ovilkorligen åliggande, skyldighet att med verkligt mynt, infria sina förbindelser, så torde erfarenheten snart nog medgifva fri täflan till bil-? dande af sedelutgifvande banker. , Men: äfven med antagande af den antydda reformen lärer det djupt ingripande inflytande, hvilket bankväsendet måste utöfva på landets: ekonomiska och finansiela ställning, bjuda afvaktande af en sådan erfarenhet, innan friheten till sedelutgifvande bankers bildande obetingadt medgifves. Nyss antydda omständighet, att de enskilda bankerna, i stället att, såsom hittills, endast med riksbankssedlar behöfva infria sina förbindelser, böra vara ovilkorligen förbundna att verkställa infriandet med verkligt mynt, förtjenar, enligt komiterades tanke, synnerlig uppmärksamhet: Vigten häraf skall sjelfmant framstå, om man närmare undersöker det inflytande gällande föreskrifter angående inlösen med riksbankssedlar af de enskilda bankinrättninoarnas sedlar och invisningar utöfvat och måste hafva, utöfvat, på, landets hela penningerörelse. : Härvid må till-en början erinras, att filialbankernas rätt att på kreditiv hos riksbanken utställa, löpande invisningar, i det väsentliga, ehuru ej. till namnet, innebär seTr ROR och att, oberäknadt inskränkningen i valören å filialbankernas invisningar och i deras sammanräknade belopp; skilnaden emellan dessa invisningar samt de enskilda bankernas kreditsedlar egentligen icke är någon annan. än att de förra inlösas i riksbanken, de sednare hos den enskilda banken sjelf eller dess ombud, likväl i begge fallen med riksbankens sed-! lar. Gemensamt. utgörande. en .del af ute-! löpande sedelstocken; hafva filialbankernas invisningar och de enskilda, bankernas kreditsedlar, tjenat att i rörelsen uppfylla samma bestämmelse som riksbankssedlarna, hvilka också, på sätt redogörelsen för samtliga :bankernas sedelrörelse ådagalägger, i män af de enskilda bankbolagens utvecklade verksamhet, småningom alltmera ned-! vått i förhållande till hela den utöfver me-. vallisk, valuta utelöpande sedelstocken. Nämnda redogörelse ådagalägger derjemte burusom riksbanken under de gynsamma åren 1853—1855, då dess metalliska valuta var i jemnt och starkt stigande, långt ifrån att öka sin utöfver metalliska valutan utelöpande sedelstock, fast hellre meroch mer inskränkte densamma, så att riksbankssedarna slutligen vid 18535 års utgång med endast 6!, millioner rdr öfverstego den me-; jalliska valutan, hvaremot de enskilda bankbolagens utelöpande sedlar och invisningar pafbrutet ökades och vid nyssnämnda ftidpunkt uppgingo till mera än-19 millioner; riksdaler utöfver bankernas inneliggande: viksmyntskassa. i Med förbigående af den verkan på lan-; dets hela ekonomiska ställning, som den-sålunda utöfver metallisk valuta utgifna sedelmassan må hafva utöfvat och hvarom komiterade blifva i tillfälle att i sammanhang med: den statistiska delen af sitt C drag sig yttra, anse komiterade frågan här böra endast ur bank-synpunkt betraktas. I ögonen fallahde framstår då saknaden