Aftonbladet – 10 januari 1861, sida 2

så naturligt oskuldsfull och rentänkande ut; icke en knipning på munnen, ickeen klippning. med eller något nedslående af de vackra ögonen, utan -hon hade sagt dessa ord alldeles med samma frimodiga och verldsvana min som en stockholmska skulle sagt: Jag, som icke har: ekipage; eller: jag, som icke har några syskon. i en nu var man olyckligtvis vid Motala, och Adelgunda hade. föresatt sig att se mekaniskw verkstaden, och grefvinnan, som fått veta att fröken Lindenow var ett rikt fruntimmer, som alla: tycktes bemöta med största möjliga aktning, hade trängt sig till henne och ville nu äfven bese verkstaden. Fröken Lindenow gick främst, och vid hennes sida följde troget vår kunglig sekter, som nu icke hade själ, hjerta, ögon eller sinne för något annat än — Adelgundna. Efter dem kom planeten med sina månar och så ett helt följe af herrar och damer. som gjorde dumma frågor öfver allt hva de sågo; ty af en händelse fanns:ingen enda, som begrep det ringaste af hvad som förevisades, och som verkmästarne snart märkte detta, gåfvo de sina upplysningar uteslätande till fröken Lindenow och Ernst, som med sitt naturliga, sunda och goda: förstånd och genom det att han var mindre okunnig än mången annan: kunglig sekter rätt väl förstod och fattade hvad som sades: och förklarades, och Ernst — han såg med en viss inre förtjusning att detta höjde honom en smula 1 hans herrskarinnas ögon,:! något som han, önskade högre än allt an-: nät, men för hvars ernående han ej vågade! använda sin gamla vanliga dandy-taktik. ?Nityckes mycket älska och värdera vetandet i allmänhet, min fröken?; sade Ernst, när de slutligen hade lemnat verkstaden och vandrade tillbaka till sin flytände? bostad. : Jay utomordentligt?, sade fröken Lindenow; hos männerna likväl. Ernst studsade; han trodde att fröken Lindenow var en bland aessa gqvinnor, som