Aftonbladet – 10 januari 1861, sida 1

för en sådan der: ful -pjesy emedan dertill: fordras på en gång dumhet, blindhet, egenkärlek och påflugenhet, och om Ernst var behäftad med: något af de: sednare lytena; så kunde man visst ej -förebrå honom de tvenne :första: Emellertid hade det blifvit en liten upp-ståndelse.;Kapten shade lemnat sin plats, och fröken samtalade nu artigt och vänligt med en granne på soffan. Ernst passade på tillfället, gick till kapten och bad honom: presentera sig för den sistkomna passager, raren: i Gerna; sade den fryntlige sjömannen, och hviskande tillade han: det är kronan för alla äldre fröknar; och de unga med, hade jag så mär sagt, Gud förlåte mig! ÅAldre! Hvilket ord! tänkte Ernst. Och Jury kan Han ändå med godt samvete kalla henne äldre! Ernst visste-ej hvad vi veta likväl, och det var att en sjuttonårig hade lagt embargo på ett visst sjömanshjerta, somkanske annars. med förtjusning skulle 0 gått in i hamn vid det lilla skalkaktiga Hjo. Men nu blef vår kunglig sekter presenterad, och nu intog han kaptenens förra plats och nu :sågo dessa ljufva dufvoögon med det lilla svårmodiga draget öfver sig, och Iden glada, friska munnen under sig, rakt på Ernst, och tycktes till och med, till hans icke. ringa fröjd noga betrakta honom, medan han uttömde sig i loford öfver den gudomliga Westgötastranden, och det Eldorado som han anade der innanför, och hans otåliga längtan att en gång få göra en tur i södra Sverge c. Istället att svara på allt detta frågade fröken Lindenow helt oförberedt: Reste icke kunglig sektern den 26 till Jönköping? ; Jo visst, min nådigaste! Huruw kan jag väl vara så lycklig att — att. —6 Att jag vet det, hjelpte fröken Lindenow honom på väg. JoX, tillade hon leende, det är af en ganska enkel orsak: