Aftonbladet – 9 januari 1861, sida 3

Jdematus. ——c i Do svenska Skarpskytteföreningarna. Då man betraktar national-beväpningsägan sådan den artat sig hos oss, torde men finna att den organisation, som man sökt utbilda, har mera naturen af en civil än af en militärisk institution. Detta kan låta såsom en paradox då man vet att nationalbeväpningen inrättas icke för fredens utan för krigets aktiva värf. Men förhållandet är dock sådant. Folkbeväpningen äri grunden ingenting annat än en krigs-skola, en ny undervisningsanstalt. Den måste antaga några militära former för att kunna rikta undervisningen på de punkter der färdigheten för kriget erfordras, och äfven för den militära andans och disciplinens skull; men dessa former äro blott studiets former.. Från dessa studier gå de frivilliga åter till sina andra -värf och äro icke längre soldater. Militärundervisningen har hittills. såsom annan undervisning varit fri och särskildt tillstånd till dess meddelande har icke er-fordrats och är veterligen icke i någon lag föreskrifvet. De som börjat bilda frivilliga skarpskyttecorpser hafva följaktligen icke sökt tillstånd dertill, och något hinder emot dessa öfningscorpsers bildande har icke heller blifvit lägdt. Ännu har ingen af dess corpser gjort anspråk på någon funktion i sembhället för det närvarande, eller iklädt sig några andra förbindelser till detta än hvad allmänna lagar -pålägga alla. Deras åtagande att egna sig åt militäröfningar är helt och hållet frivilligt. Så länge de icke åtaga sig något annat och icke företaga något som strider mot allmän lag och allmän säkerhet, -torde de således icke heller kunna mot sin vilja påläggas några andra förpligtelser, än sådana vilka e dela med andra medborgare, eller hvilka bestämmas af ordentlig lag, stiftad och antagen i laga ordning. Rättigheten att. ega och bära vapen är icke heller genom någon lag svensk man eller qvinna förmenad, då med vapnet ingen skada åstadkommes. Ett annat förhållande uppstår det ögonblick då skarpskytte-föreningarna åtaga sig förbindelser mot samhället eller af detsam mas regering begära medel att verka för sitt ändamål. Om skarpskytte-corpserna erbjuda sig att intaga en plats inom försvarsverket och fullgöra vissa funktioner, har reFengen rätt och pligt att pröfva detta anud och. vid: dess: antagande fästa vilkor; likaså om understöd i en eller annan form af allmänna medel begäres har regeringen rätt att pröfva arten af den institution, för hvilken begäran, göres, samt bevilja eller förkasta. . Men om intetdera göres, förblif: ver corpsen en enskild stiftelse, likasom då redan existerande jägareförbunden m. fl. säll: skaper. i m .denna enskilda karakter i början är den gynnsammaste för idens framgång och frivilligas vinnande, är den likväl icke ded vid hvilken saken i framtiden bör stannai Vi ha här blott velat påpeka en utväg 2 finnes att tillgå om regeringen skulle, me förbiseende af det stora fosterländska ända: målet och landets verkliga behof af ett skydd; hvilket regeringen sjelf icke kad gifva, inlåty sig på en förqväfvande reglet mentering, . hvarigenom den skulle aflägsn fäderneslandets. frivillige försvarare, oc omöjliggöra nationalbeväpningens samban med: armån. Detta samband är likväl, d organisationen hunnit längre utveckla sig än nu, en nödvändighet och sjelfva kronan på verket. . Innan denna generalplan för, förr svarsverket är antagen och genomförd, bilt das. genom nationalbeväpningen blott en! skilda krigare och organisationen återstå; då i krigets stund. py Men det finnes icke den ringaste giltig anled: ning att antaga det regeringen, förmådd af. någon politisk skuggräddsla, går derhän att söka. förqväfva den brodd. som uppspirat och lofvar rik frukt för fäderneslandet. Denna; brodd är verkligen ömtålig, men doek icke så späd som. kosher några. tro. Folket har bö jat allvarligt tänka på sin anselägenhet och vet med sig att detsamma ull: sist kommer att; om så behöfves, försvara sitt land, och derpå måste göra sig i tid beredt. Denna tanke skall nog veta att besegra små hinder, och mot stora torde den : väl icke. få att strida på tillskyndelse if någon regering, som :hyser, aktning för nationen och drager i betänkande att sätta stt dynastiskt intresse i strid med nationens behot af sjelfförsvar mot yttre fiender.. Hittills -har man: funnit attregeringen med ganska mycken takt behandlat folkbeväpningsrörelsen och icke genom sina myndigheter eller sina organer lagt hinder för dess ria utveckling. Aterstår att se regeringen uktivt befrämja och befordra nationalbeväpningen, hvarmed någon början dock redan ir, gjord genom bifallet till Göteborgs skarpskyttekårs begäran att få köpa gevär från romans förråder. Stockholms skarpskytteförening hanu 108 regeringen begärt att under loppet åf tt år få af kronans förråd låna 400 exerisgevär. Denna förening, hvilken tillkom ednare än Göteborgs, är ännu under orgaisationoch något förslag till stadgar har cke kunnat uppgöras än mindre underställas egeringen, då man hvarken vet hvilken utträckning föreningen kommer att erhålla eler hvilka medel den kan kommaatt förfoga fver, och ännu icke kunnat af någon erfaenhet få tillförlitlig anvisning om hvad som ör och icke bör stadgas. Samtycket till jegäran om lånet af gevär beror således af let förtroende, hvilket regeringen sätter till lenna förenings styrelse, hvars handlingar ich organisationsplaner blifvit af pressen I neddelade och visat sig icke afse några par3 iintressens befrämjande. Ett afslag kommer a tt medföra dröjsmål med militäröfningarnas D vörjan intill dess de för föreningens räkning ih eställda 400 nya gevären hinna anlända, d-f; 0 411 Annat vatten ka et r b