Aftonbladet – 9 januari 1861, sida 3

nyskall densamma både :röna stor framgån T och göra stort gagn. Det billiga priset a 3 rdr rmt för en årgång af 6 häften är eg s)nadt att i hög grad bidraga till spridnin flaf tidskriften, af hvilken utgifvaren till följ af det stora antal reqvisitioner, som reda a I före profhäftets utkommaride hade ingåt a flärer tryckt en upplaga af 5000 exemplar. i Såsom profstycke meddela vi följande u den politiska Xinledningen: Friheten är den häfkraft, som öfverallt och alla riktningar måste finnas till och verka, deres menniskans högre bestämmelse skall kunna upp fyllas och hennes sanna lycka blifva förverkli I gad. Friheten är den lifsluft, som menniskai ;l oupphörligt måste inandas under sin vandring I på jorden. Utan den är hon lik plantan, son tförtvinar i brist af ljus och värme; med den ä hon mäktig af stora ting, igenkänner hon strax Jsitt ursprung från en högre verld och kan verk: d för ädla och upphöjda ändamål. Hvarje sam hälle, der friheten icke är tillfinnandes i en full komligare grad, är således en förfelad statsin Jrättning en förfalskad samfundsform, som men niskan bör skynda att förbättra och fullkomna Att arbeta derpå, är hennes högsta och ypper sta pligt såsom medborgare. Det är äfven detta oupphörliga sträfvande efter ett bättre och full komligare, som i ett land skapar den medborgerliga andan, den förnämsta driffjedern till all nyttig och ädel verksamhet. Utan en sådan anda är staten blott en innehållslös och liflös maskin, samfundslifvet en falsk och själlös tillvaro, och den borgerliga friheten ett dödfödt foster. Hvad som mäktigast upplifvar och eldar den medborgerliga andan, är känslan och medvetandet af att ega ett fädernesland. Detta begrepp innefattar i sig allt hvad medborgaren eger önskvärdt, dyrbart och stort. Medvetandet att trampa vördade fäders uråldriga jord, att tillhöra en gemensam folkstam, att ega önskningar, intressen och behof lika med tusenden ai samma stora familj, höjer medborgarens själ. lifvar hans mod och stärker hans krafter i den a striden och arbetet för allmänt väl, ör inre och yttre sjelfständighet. Fosterlandskänslan, den starkaste och heligaste af alla känslor, är upphofvet till alla stora företag, är modren till alla dygder. Utan kärlek till fäderneslandet finnes ingen sann och upphöjd medborgerlighet; det är denna kärlek ll fosterjorden, som alstrar kärleken till friheten; och utan friheten eger fäderneslandet intet värde, finnes icke något fädernesland! et tillhör hvarje medborgare att framförallt känna sitt fädernesland. Dess öden i det förflutna, dess förhoppningar för det närvarande och dess utsigter i det tillkommande äro ämnen. hvarmed han varmt och innerligt bör göra sig förtrogen, såvida han värdigt skall uppfylla sin plats och fullgöra sina pligter såsom samhällsmedlem och menniska. Ingen må anse sig för ringa, för obetydlig, att skaffa sig kunskap i dessa ämnen; ty insigten i fäderneslandets samhällsskick och politiska öden tillhör alla, är en pligt för hvarje medborgare. Up men kan lott verka derigenom att den blir allmän; och utan allmän upplysning uppstår ingen allmän anda, och utan allmän anda vinnas inga framsteg, inga förbättringar. Okunnigheten har i alla tider varit förtryckets amma. Der råheten och dolskheten lade sin skymmande bindel öfver medborgarens ögon, der frodades ock alltid slafveriets tistlar och ogräs, der växte ock alltid det både andliga och kroppsliga förtryckets följder: vantro och fattigdom, såsom svampar upp ur den vanvårdade jordens sköte. Men der upp; lysningens heliga flamma sprang fram ur mol: nen och förvandlade natten till dag, der tändes äfven frihetens odödliga ning och kom att med välsignelse hölja de ödelagda fälten. i Sverge, det fädernesland, som vi odla och bebo. så rikt på margfaldiga minnen, på skiftesrika omvexlingar och ödesdigra skickelser, är ett fö: remål, värdigt vårt största deltagande. Intet imne kan vara dyrbarare för vårt kunskapsbe: sär och vår forskning. Att skaffa sig om detta and all den kännedom han kan få, bör vard nedborgarens och odalmmannens heligaste pligti ch största uppgift. Attlära känna dess politiska nrättningar och samhällsskick är nödvändigt för war och en, som lefver under dess lagar, del: ager i dess bördor och gör anspråk på att delaga i kampen för dess utveckling och sjelfbe: tånd. Och till denna kamp ä ro vi alla kallade! ngen må tro, att han, såsom öfverflödig, kan lraga sig undan ur den gemensamma striden. Jet folk är redan till hälften förloradt, som öf: rerger sig sjelft. Men intet folk har ännu fallit ch blifvit utplånadt från jorden, som rätt lärt känna sin förmåga och sina krafter. i