Aftonbladet – 9 januari 1861, sida 2

rädd om henne som om mig sjelf, kanske litet mera i;detta ögonblick. Men, blir det icke allt för kallt eller regnigt till natten, och jag med en kappa kan sitta på däck, och frökens illamående ej skulle vara. förbi, .. så kan ju fröken åtminstone: några timmar få begagna min plats, ty-jag är hvarken sjuklig eller. ömtålig.4 — :.0 Hå! tänkte Ernst med stor förvåning så var det då allraförsta gången jag hört ett dylikt ord af en fröken, oberäknadt dessa unga fäntor, som när de vilja dansa ihjäl sig, eller fara på slädparti då de hafva feber, eller sitta bara och skyllra. med hvita axlar på kalla spektakler, försäkra sina kära och ängsliga föräldrar att de äro hvarken sjuka eller ömtåliga för att sedan få ipa i fjorton dagar efteråt, och vara förda och lidande, och Gud vet ej hvad! Men attuppoffra sig och sin beqvämlighe först för sin egen kammarjungfru, och s för en vild främmande person, med föga behag, ... det ... det... Ack! om jag bare kunde få se en endaste skymt af du ansigtet! växten, den der högra armen, que Vautre soit pareil, sade ju gubben Morenos när han hände sevis fick se grefvinnan P-—s lilla fot och for ut i extaser deröfver ... och rösten ... allt det der är ju förvande, men anletet! anletet! Aj-aj! att det troligen skall, som jag förmodar, ej svara mot det öfriga. Dessa alltför lifliga tankar hindrade Ernst utt höra hvad grefvinnan svarade, men hon såg misslynt och besvärad ut när hon återvände till sin trio, och som denna hytt var yredvid Ernsts, hörde han huru hon sade ill sina döttrar: Hon tog så förnäma mier på sig, som hade hon . varit något nnat än en fröken från landet, en vestgötharöken ha, ha, ha, och som :reser ensam ! Jet är ju för befängdt! Hon är väl gammal? sade en ung och ul äkta skånsk röst. (Forts. följer.)