Aftonbladet – 9 januari 1861, sida 2

att jag icke sagt det förut, men jag trodde att fröken af kaptenen visste att jag och mina döttrar voro här på fartyget. Nej, min goda grefvinnat, svarade fröken Lindenow, jag vet ingenting, ty jag kom nu om bord, här vid Hjo.t Ack min Gud! Och denna hytthar verkligen stått tom och obegagnad hela denna horribla tid! Om kaptenen ändå hade haft den lilla godheten att säga mig dettal!X Nej, min nådiga grefvinna! Kaptenen kunde just icke, och ville visst ej ge bort min hytt, som jag tagit från Jönköping. Men hur är det? unde grefvinnan ej få mer än en hytt? Nej, alldeles omöjligt. : Fanns det ändå en hytt ledig? Det var ju ändå väl det. Ja, det tror jag! Det hade väl varit besynnerligt om vi ej skulle hafva fått en hytt, ty den ha vi betingat oss för hela tre veckor sedan. Blott en hytt således! Hvarför icke från början två?4 ; Nej, jo, ja... se jag visste alldeles icke hur förfärligt små och dåliga hytterna äro. De äro ganska rymliga, tycker jag ... för två personer. ; Ja, men då tre personer få vara 1 hytten, så bör det äfven vara plats för tre. Fröken smålog åt logiken, men svarade ändå med vänlig ton: SJa visst! men om det nu vore platser för tre personer, så borde man väl äfven betala för tre, och det slipper grefvinnan troligen nu. z Grefvinnan svarade undvikande: Ja, jag betalar gerna hvad som helst för en plats, och jag hoppas ätt fröken ej nekar mig den ena här. Min nådiga grefvinna, sade fröken artigt, men bestämdt. Jag har tagit denna hytt för mig och min Jungfru, och förr skulle jag då för min egen räkning afst platsen än för henne, ty hon har nyligen aft messling, och jag är fullkomligt lika