TATT vakna. svenska afunden. Men hos äldre herrar, damer af alla åldrar, och en mängd unga män som gerna vilja hafva modeller (ty aplust och ett starkt härmningsbegär äro äfven bland våra nationalsvagheter) kunde detta icke gerna inträffa; och således: såg man honom med. ganska goda ögon; öfver allt, och — detta förblef minsann ej. obemärkt af vår kongl. sekter, ty det är förvånande hvilken fin, skarp syn och man kunde nästan som omrapphönsbun-; darne säga — hvilken fin lukt unga herrar; och unga damer, som af natur och konst; d yttre behag, hafvaatt äro utrustade me kunna upptäcka huru beundrade, begapade, bekikade, tillbedda och afundade de äro. De hafva osynliga ögon och öron, dessa. unga lyckans gunstlingar på verldsteatern, och de känna sig oupphörligt framropade: och applåderade, men bemärka deremot: lika fint och lika noga om någon hvisselpipa eller några hyssningar äro i farvattnet att befara. När dessa lyckobarn lätt: framsväfva på en gata, så se de på de; mötandes, de förbigåendes, ja, de bakom gåendes blickar, om. dessa beundra. deras: skönhet, deras moderna och smakfulla toilett, deras mantr-ete, Med ett ord: .egenkärleken kar: det. finaste väderkorn man I tänka sig, och som vän det är en osv sanning att kärleken är: blind, så vågar man säga alt egenkärleken har tusen ögon, fast den ibland blundar på många af dem, när dem betraktersig i sjelf i sanningens klara spegel. i Att Ernst skulle göra lycka i det lilla, men trefliga och. nätta Jönköping, faller dessutomcaf sig sjelft, ty ett erkändt Stockholmslejon kan icke annat än -—— åtminstone tillsen: början. -förlora sin fyrfotade natur och blifva en. fogel Phoenix i Jönköping. Det var Ernst verkligen. den veckan; han der måste: dröja och som han i Stockholm, påvägen och idförhand tyckte skulle blifva så lång Ochoså evig, men hvaraf i dagarne nu flögo bort i beständiga små triumfer öf