Carlson!. Madam Carlson! Här är er systerdotter från Söderköping. Och. nu skyndade qvinnan fram, och med olädje helsade hon den stackars flickan, som ä sin, sida. blef så glad, att hon började darra och gråta. te så! Skall du nu lipa igen! sade studenten. Det är väl för att du skallskil jas vid mig, kan jag tro, ha! ha! ha! Välkommen, mitt kära barn!4 ropade nu mor Anna så sakta. hon kunde för att ändå blifva hörd. ?Mycket välkommen! Hur har din resa gått, och hur mår mor? Jo bra! mycket bra! Gud ske lof moster var. här! CSe,så! gråt nu inte, tös lilla, utan sätt ifrån . dig. det tunga skrinet och knytet, för så fort landgången blir lagd skall jag komma öfver och hjelpa dig att bära skrinet. Och nu blef landgången lagd, och nu skyndade sig mor Anna ombord, mån så fort hon var väl ditkommen, började man bära i-land en hop fraktgods, så att mor Anna nödgades stanna qvar litet grand, och mellan henne och lilla Hanna uppstod nu följande samtal, hvaraf Jrnst, till. utseendet betraktande. den vackra; stranden. .med en dubbelkikare, dock icke förlorade ett enda ord: Du Bar väl icke varit, sjösjuk på resan?? ?Nej bevars! Jag har mått så bra, men jag har varit så ledsen.? ?Ja nu ska du inte vara ledsen mera, ty bättre kan du aldrig fået än här hos-vår fröken, för hon är väl ändå den allra bästa menniska som kan ges på jorden. Ja, och jag ska ju-se efter mosters små? ? Åh ja, visst .. men de äv så snälla! Se på lille Anders här! De behöfva minsann intet så mycket tillsyn, de.?. : ?Nå, hva ska jag då mera göra??