nade hr Miller en berättelse rörande sina Jiakttagelser. Den ifrågavarande metoden är egentligen en modifikation af den Klapmeyerska och hd af densamma kallas brunhö. Den estår helt enkelt deruti, att sedan det afbergadegrönfodret -— klöfver, gräs, grönvicker, grönråg och dylikt — på vanligt sätt blifvit utbredt på marken, der det får qvarligga tills det 1 det minsta blir halftorrt, :sammanföres och upplägges det derefter omsorgsfullt hvarftals i större stackar, runda eller aflånga, hvilka väl täckas med halm. Hvarje hölager hoptrampas med största noggrannhet, emedan det är af vigt att luften så mycket som möjligt utestänges, hvadan alla håligheter i de olika lagren förekommas — med få ord sagdt, samma reglor iakttagas dervid, som: då stackar af säd skola anläggas. Efter ett par dagars förlopp aäntager fodret i de ofvan anförda stackarne äfven stark värma, hvarunder fuktigheten successivt afdunstar — ty stackarne lemnas orörda, och deruti består den andra afvikelsen från den Klapmeyerska metoden. Fodrets ursprungliga gröna färg försvinner, det blir brunt (ju torrare fodret är före stackningen desto ljusbrunare blir det derefter) och erhåller. på samma gång en lukt snarlik tobak, men hvilken dock alldeles icke gör fodret mindre begärligt för kreaturen. Då sedermera fodret skall användas, kan stacken antingen på en gång rifvas och införas, eller ock efterhan på vanligt sätt afskäras. Vanligen bibehåller det inre af stacken ganska länge en hög värmegrad, och blott i en jemförelsevis ringa del af stackens yttre lager är fodret angripetaf mögel, hvilket orsakas af att luftens inflytelse icke der kan tillräckligt förhindras. Ganska nyttigt, eburu icke nödvändigt under normala förhållanden, är att utsprida salt — 1 pr centner hö— på hvarje hölager då stacken upplägges. Likaledes är det ändamålsenligt, om fodret vid stackningen skulle vara mindre än halftorrt, att omvexla med ett lager hö och ett lager torr halm; . men i större skala ökas derigenom arbetet betydligt, jemte svårigheten att väl tilltrampå hvarje läger, hvilken åtgärd är af stor vigt för erhållande af godt och mösgelfritt foder. , Troligen .behöfva viicke anmärka, att den Rntlien men. också icke ringa fördelen i ofvan anförda höberedningssätt ligger deruti, att detsamma tager mindre arbete ianspråk än den vanliga metoden för grönhöberedning — en omständighet,..som är af stor vigt der höproduktionen är stor och der tillgången på arbetsfolk icke är desto större. Antagligen är brunhöberedningen fördelaktigast med sådana foderväxter, t. ex. klöf. ver, vicker och timotej, hvars. fullständiga torkning : på vanligt sätt fordrar längre tid, hvarunder inträffande: regnväder ofta dels betydligt försämrar fodret och dels ökar årbetet med fodrets förnyade vändning. För dem, som åstunda en mera i detalj ående beskrifning på här ofvan, egentligen lott antydningsvis framställda förfaringssätt, få vi hänvisa till professor A. Millers berättelse om beredning af brunoch sur-hö i Osterrike, tryckt 1 Arrhenii tidskrift för landtmannaoch kommunalekonomien, 3:dje häftet 1860. Vi öfvergå nu till en kort redogörelse för den erfarenhet som redan vunnits här i landet rörande brunhö-beredningen. Den är grundad på försök och iakttagelser gjorda af tvenne för grundliga insigter uti och stort intresse för det rationella jordbruket kända landtbrukare — neml. kongl. sekreteraren Odelberg på Enskede och grefve Wirsen på Djursholm. Vid landtbruksakademiens sammankomst i sistl. Oktober redogjorde hr Odelberg för ett af honom förliden sommar i större skala anstäldt försök med brunhöberedning. Råggräset ) på tio tunnland afslogs vidi. Enskede i början af Juni månad (18 (ng dan axen nyss voro framkomna, samt lem-j: nades på fältet att halftorka något öfver en vecka, under hvilken tid en del användes till I. grönfoder. Då torkningen så framskridit att) fodret befanns så att säga halftorkadt, hopfördes hela den återstående massan i en stack af vid pass 10 alnars bredd och med form af en rektangel, samt så hög som pp langningen af fodret utan svårighet kunde ske. Efter hvarje upplagdt lass utspriddes vid pass en kappe salt. Qvantiteten af. det i stacken inlagda, råggräset kan ej med full noggrannhet uppgifvås, men anses hafva ntojort så mycket, att om, det blifvit fullt torkadt, deraf hade erhållits 2500 lisp. hö. Vigten af det färska gräset från hela fältet beräknades nemligen efter flera profvägningar till 12,000 lisp., som torkadt skulle hafva lemnat 3000 I p; hö, men hvarifrån afgår det som uppfodrades innan stacken blef satt. Under Juni och Juli månader lemnades stacken alldeles: orörd, under hvilken tid den: hade packat sig och sjunkit till blott hälften af den ursprungliga. höjden. I början af Augusti påfylldes och utvidgades stacken med x) Vi tillåta. oss här meddela, att sedan 1859 år? höskörd, enligt hvad bekant är, lemnade ytterst ringa afkastning — en följd af den ihållände torkan, beslöto åtskilliga jordegare omkring hufvudstaden att tidigt på hösten i väl gödslad och beredd åker-utså råg i ändamål att på följande vår, då brist 3 hö förutsågs skola inträffa, skörda rågen. till grönfoder en åtgärd. som också befanns särdeles fördelaktig, : och som tvifvelsutan förfjnan allmän efterföljd, särdeles vid sådana landtbruk der mjölkFAR MM Kl WEISS MOS FÖRT IRS PENNE CER ROT få