De ongelska skarpskytteföreningarnes uppkomst ooh utveckling. (Forts. fr. lördagsbladet.) I början befarade man, att det så nya skådespelet af en sjelfständig armå skulle framkalla afund mölan soldaterna och de frivilliga. Just motsatsen har inträffat; ej blott instruktionssergeanterna älska de frivilliga som sina barn och äro stolta öfver en framgång, för hvilken de ej äro främmande, utan äfven de öfriga medlemmarne af den reguliera armån visa ett slags beundran och akgning för oegennyttan hos dessa medborgare, som beväpnat sig på egen bekostnad och frivilligt underkasta sig den tråkiga exercisen. De veta bättre än någon annan hvad det vill säga att lära det kärfva vapenyrket. Mer än en gång har jag stannat vid de nya kårernas förbimarsch och med afsigt närmat mig soldatgrupper, hvilka med stor uppmärksamhet åsågo, huru skarpskyttarne tågade förbi, och jag har aldrig kunnat uppsnappa annat än välvilliga anmärkningar. Detta är dock ej så att förstå, som om de frivilliga icke haft några svårigheter att öfvervinna. De ha stött på sådana af flera slag. Till en början hade de emot sig den gamla militära fördomen, som förnekade medborgaresoldaternas duglighet på slagfältet och mot reguliera trupper. Å andra sidan försökte ofta åtskilliga af dem, som af egoistiska orsaker undandrogo sig att deltaga irörelsen, att bekämpa dem med ÄRE vapen. Jag stod en gäng vid Ludgate-Hill vid porten till Londons City, då en af de första frivilliga kårer, som visat sig på gatorna, nalkades med musik. Det blef en utomordentlig uppståndelse, och i allmänhet var man gynsamt stämd mot de frivilliga; men likasom vid .de romerska triumferna vankades det äfven några sarkasmer. -Gatpojkarne, som äro sig lika öfverallt, d. v. s. retsamma och gycklande, anmärkte försmädligt, att de frivilliga ej voro jemnstora, såsom fallet är med ett vackert linieregemente. En händelse, som några månader derefter tilldrog sig, gaf dem Bytt ämne till gyckel), och snart helsades hvarje frivillig, som visade sig, med frågan: Whos skot de dog? (Hvem var det som sköt hunden?) De frivilliga låtsade ej om dylika smädelser, hvilka dessutom voro iemligen oskyldiga, väl vetande, att. icke ens de allvarligaste pligter äro skyddade för klander, och det dröjde länge innan ) En hund hade blifvit skjuten vid HampsteadCommon. Det var en frivillig, som gjort sig skyldig till. denna illgerning. Saken blef föremålför: domstols behandling och väckte mycket. uppseende. PR 4 SO rt RSETSAISES VTA TÖI NKPRSÄNE