Aftonbladet – 8 januari 1861, sida 1

Så var det väl äfven härstädes, men — de voro. dock för verkliga, och i botten bra karlar, båda två, att hvarken hundskall. eller Kattklösor kommo i fråga, ehuru visst en bitter. galla och ifrig harm kokade inom dem, väckt af ord och åtgärder å ömse sidor. Förargad: och -harnisen gick Ernst således upp på sina rum. Att så der, för en ihans tanka högst oviss vinst, göra sig ett sådant förfärligt omak, lemna det-förtrollande Stock-. holm. just nu i detta ögonblick, då det från alla sidor öfversyämmades af notabla artister, snillen, mästare i tusen konster, som alla skulle beundras, begapas och bedömmas, göra så der, helt allena, en färd ned till bondlandet, bland vildar och hedningar, Y icke stört bättre. anses en landsort Och ess respektive invånare af ettinbitet stockholmslejon, som trör att ingenting, utom kanske Paris, kan öfvergå den goda, fölkoch andefattiga, stadens kantiga stelhet, der åtminstone de flesta gå, likasom Don Ranudo, granna på framsidan, för att man ej skall märka huru torftigt den andra sidan är utstyrd, der, med ett ord, allt är litet och halft, nöjet — bestående i knäppa fjerdedelar, och endast etiketten och det ceremoniösa alldeles helt och orubbadt, sådant det var för hundra år sedan och sådant det blir ännu en god tid, eller tills de ma medlen. att färdas beqvämt och snabbt komma att föra med sig litet lif och liflighet äfven dit. Ernst ref.motyilligt fram. litet reskläder, eller bättre sagdt, lät bejrenten öra det, medan han skref några biljetter till muntra bröder, med hvilka far uppgjort planer till vöjen och förlustelser, nödgades sedan afhöra sin farbroders flera gånger upprepade förhållningsorder, skrifva ett par bret på hans diktamen, och gick ändtligen klöckan 10 om aftonen Salldeles som en torpape el