Aftonbladet – 8 januari 1861, sida 1

tvingade. honom, dertill.. Så här står saken i Maj månad, 1847, och, nu, är. tid på att Y farbroder. och: brorson framstå lifslefvande pårscenen. Hjelper icke, sade den buttre gubben, saken är afiför, mycken vigt; du måste resa ned.till. Jönköping, om. vi. någonsin skola få någon: reda i. den-saken och bugt med honom. Du har ju ditt intresse i detta, du, lika såväl:som jag; . Går saken så, som den rättyisligen; bör, gå, så vinner. Ju du, lika som jag, några tusen riksdaler på, kuppen, och nog har du väl någothål att, sticka dem uti, vill jag. förmoda. Ja visst; men, kära, farbror...t Inga ja, ment, respengar, skall du få af mig, och imorgon. skall du, afgå med Kommendörkapten, och då... låt.mig se! — ja, då kän du vara, åter den 8 Juni om morgonen, med samma fartyg. Hvad var nu, alt göra? Emst vågade ej motsäga farbrodren, den af hvilken han ändå fullkomligt berodde, den, som han gerna önskat, längst, in, 1, det land der bästa kryddpepparn växer, och följaktligen alltför, gerna ladd på resa till Jönköping sjelf,. den, som alltid vår: missnöjd. med. honom, och när an, någon, gång, talade med honom, då småpikade fönom Tetade hönom, motsade Honom, både när han hade. rätt och orätt, den — med, ett ord — söm, kunde hafva verkat så mycket godt, med. ett helt annat sätt att bemöta och behandla sin unga brörson, men som, nu, oaktadt, han var en. klok och he.derlig man, just. verkade motsatsen. Men huru många dussin exempel har man icke Rh gamla. envisa, onklar, som ingenting förlåta, och. unga egenkära nevöer, som ingen: ting tåla, och på det förhållande af hund och katt, som måste blifva en följd deref.