Aftonbladet – 7 januari 1861, sida 3

träda än en gång för en vördad och; öfverseende publik, blir det i min vanliga, hvardagliga drägt, så att enhvar må känna igen mig, taga emot mig, eller förpassa j mig — allt efter behag. Men jag förblifver jag och aldrig någon apa. Det fär gå huru; det vill med både tadlet och berömmet. i Mitt bedömningsråd satt nu i sin tur tyst) och begrundande, men slutligen reste äfvenväl det sitt hufvud och sade: j En indisk vis, hvars namn jag nu förgätit, gick ut hvarje morgon och pekade för solen hvad kosa hon skulle taga, men han var för slug att någonsin peka åt annat håll än från öster till vester, och så gör. jag. nu äfven, sägande: Gör som du vill, ty du lär ändå icke göra som någon annan vill. i Men skyll dig sjelf om man rycker på axlarna och säger: -Det der duger till intet! : Detta lofvade jag, och lofvade ännuj mera — nemligen att med tacksamhet mot-: taga det lilla beröm jag kunde få, och med? undergilvenhet rätta mig till en annan gång, såvida denna gång någonsin kommer. Författarinnan till Kusinerna. En kunglig sekter. En kunglig sekter är någonting hvarken bättre eller sämre än allt annat. Kungli sekter blir man dessutom antingen man vil eller ej, när man skall börja sin banaiver-: ken, och hvarmed skall väl en fattig yngling börja sin verksamhet, -om ej i verken, helst nu i dessa fredliga tider, då en Martisson t. ex. aldrig kan hafva ett högre mål, än att vid utsläpade 50 år, från ett magert kaptensboställe få flytta in i ett litet hulligare postkontor. Säger man åter om en kammarjunkare, att det är Xen smal sak,; så har man ej så orätt; ty ingen annan blir en sådan der — junkare afkammaren —än!