Aftonbladet – 7 januari 1861, sida 3

mitt enda bedömningsråd, vid dess uppläsande, det vågar jag knappast nämna. Hvad! — sade detta — det här är ju Jalla fall händelser som kunna hända, och skådeplatsen är ju bland våra likar, och du har icke en endaste gång fört den stackars olycklige läsarenj in på någon krog, i något tjufhål eller i något fängelse, sjukhus, dårhus, spinnhus, spelhus, eller andra dylika snygga inrättningar, der han trifs så väl! Du har ju alldeles icke följt tidens anda och fyllt dess kraf!Inte så mycket blod, att man kunde få cen enda paltpuding! Tnga dråp, inga vidriga omständigheter! Hvad vill detta säga? Det är ju alldelesi samma stil och anda som dina gamla tolfåriga kusiner! Huru kan du komma fram med något så gammalmodigt? Jag satt helt slagen och förlägen, men slutligen reste jag opp hufvudet och sade: Bulwer är ett stort snille, och jag är ett mycket litet. Bulwer har skrifvit CNattens barn; men dervid icke skurit några lagrar. Besinna nu, om jag äfven tager mig det orådet för, att vilja vandra andra vägar än dem naturen för mig utstakat, hvad skulle väl följden blifva? Jo, troligen ändå ett å mycket sämre opus än Nattens barn, som mina andra opera äro under Bulwers, dem han skref con amore, då hen lät sitt eget snille, och icke en blodtörstig publik, diktera för sig. Jag har dessutom edan en gång, när min ing å firat åt tidens rådande s ; nade Porparen, som både var drinkare, mördare och slutligen föl för rättvisans bila. Men — sedan dess har jag läst mig så mätt på allt detta blod, som ändå i vårt agliga lif, här i Sverge åtminstone, spelar en så obetydlig roll, om vi vilja medgifva sanningen, och skall jag någonsin våga fram