Reformmötet I Wadstena. Härom läser man i Wadstena Läns Tidning för den 2 Januari: Det af riksdagsmannen Jonas Andersson i Häckenäs sistl. lördag ntlysta sammanträde härstädes, för öfverläggning i representationsfrågan, var besökt af mellan 150 och 200 personer. Sammanträdet öppnades af J. Andersson med några inledande ord, deri han framhöll den störa vigt och betydelse, som ifrågavarande angelägenhet bör ega för hvarje uppriktig vän af fosterlandet och dess fortskridande på civilisationens utvecklingsbana till sann medborgerlig och lagbunden frihet och sjelfständighet. Talaren framställde eri önskan, att de församlade ville utse en person att leda öfverläggningarne; och sedan J. Anderssau enhälligt blifvit anmodad att föra ordet och särskild protokollsförare blifvit utsedd, uppträdde den förre med ett föredrag, som hade för ändamål, att dels fästa en närmare uppmärksamhet på syftet och betydelsen af den ER e g som genom namnteckningar borde gifva sig tillkänna, dels ock att inleda öfverläggningen om de åtgärder, som dessutom kunna finnas lämpliga att vidtaga för framgång åt den ifrågavarande nationalangelägenheten. Att-alla e vid många föregående riksdagar väckta förslag till en tidsenligare representationsform hittills blifvit förgäfves framställda, yttrade talaren dervid bland annet, visade behofvet af ett kraftigare understöd från allmänna opinionens sida för en sådan reforms genomdrifyande, än som hittills skett, och det är just ett sådant understöd som nu vore i fråga att åstadkomma. Då de båda folkvalda stånden vid sistlidne riks dag, efter att under loppet af densamma hafva hemtat många nya anledningar att önska en snar förändring af det närvarande oefterrättlighetstillståndet, och sedan äfven au tvenne väckta förslag härom gått sin undergång till mötes, vid riksdagens sista timma fattade sina beslut, att genom de redan för de flesta kända skritvelserna i ämnet till K. M:t, göra ett nytt försök i den vägen, så hvilade också deras förhoppningar på en sådan den allmänna meningens medverkan för framgång åt det goda syftet. — Härefter skred ordföranden till uppläsning af borgareoch bondeståndens skrifvelser, erinrande om, att åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda derom, att någon. olikhet skulle förolnnas emellan de båda skrifvelserna, och att derföre betänklighet hos en och annan uppstått att utan förbehåll underteckna båda, kunde talaren för sin del ej finna annat än att detta vore ett missförstånd. — Olikheter förefinnas visserligen i ord, men icke i mening. Bådas hufvudsyfte är att få bort ståndsfördelningen och att få allmänna val införda, och om än bondeståndet uttryckt sin särskilda tanka något i detalj, eller i allmänhet i en allvarligare ordställning, så var detta i talarens tanka ganska oskadligt, helst som man icke har ringaste skäl att frukta det regeringen i ett möjligen blifvande förslag uttager steget alltför långt i radikaltliberal riktning. Rörande frågan om hvad, utom namnteckningar å listorna, vidare vore att åtgöra uti ifrågavarande fall, så ville talaren all de närvarande hemställa huruvida det skulle anses tjenligt och nyttigt, att några mera permanenta s. k. reformsällskaper i orterna bildades, för att sålunda dels få en mera: utsträckt beröring med den bildade centralkomiten i Stockholm och derigenom sätta sin vidare verksamhet för den stora reformfrågan i förbindelse med denna komits åtgöranden i samma sak, och dels för att såmedelst få tillfälle att utbyta tankar serna tl öslekojst