let med min Carl och min syster. Ebba tröstar sig nog; hon är ung och verlden öppen för henne. : Hon är en dråplig flicka, men är mig så olik som dagen är natten. Ack! om ändå min Ebba finge en sådan man som jag. Men två sådana finnas näppeligen i verlden.t Likväl skänktes S.Z. ännu den glädjen att se sin dotter förlofvad med enung man, som tillfredsställde den icke så lätt tillfredsälldar -modrens fordringar pår måg. : På n sista sjukbädd: och kort före sin död lade hon med stilla tillfredsställelse sin dotters hand i baron Gustaf Adelsvärds.. Om hon hade lefvat: ett par år till, så hade hoa fått den glädjen att vagga en liten dotterson på sina armar. Men hennes lef-: nads: lampa var utbrunnen. Ett af hennes sednaste bref, 1847, innehåller en religiös tresbekännelse samt en längtan till eninnerligare, rikare tro. Tankar af kärlek för hennes närmaste, små arbeten som: skulle glädja frånvarande vänner, sysselsatte hennes sista dagar. I sista stunden höll hon sin syster Augustas hand, och då honej: kunde tala mer, var hennes sista tecken af lif och känsla en smekande rörelse af finorarne ini den trogna systerns hand. Mer än de flesta hade 8. Z. känt det tunga af larfvens bundna lif på jorden, mer än de flesta hade hon längtat efier befrielse, längtat att kunna flyga, attfåutveckla 1: frihetens ljus de vingar, som hon kände sig ega. 1 den sköna sinnebild, i hvilken naturens och nådens Herre låter oss se den vingade, Psyche befria sig ur den jordiska puppan, och icke mer en irädgårdsbädd utan Flora: i all sin pen er bli dess art och för. illåtet att ana hennes förvandling, nya lif och lefnadsfröjd, som vi