Aftonbladet – 7 januari 1861, sida 1

som Iå personer och ej heller jag kunnat tro 8. Z. i stånd att skrifva, nemligen Torparen. Den natursanna skildringen af folklitvet i provinsens språk och seder, de friska naturskildringarne, de förträff ligt. hållna kontrasterna i de båda qvinnornas, Elins och Lenas, karakterer, det rörande i den förbjudna och likväl så rena kärleken emellan Gunnar och Elin, handlingsdjupa, tragiska intressen och slutligen den Brtistiaka grupperingen, fulländningen, i detta arbete gjorde det till ett det mest betydande inom den svenska romanlitteraturen och väckte ett välförtjent ppscende, Det var den första bok af 8. A4., som jag läste med odeladt intresse och nästan odelad njutning, med hjertlig beundran. Som jag kände så skref jag till henne, och hon svarade, som — blott -hon kunde svara. Jag tror att vi rätt hjertligen omfammade hvarandra först i Torparen. Denne bok erhöll äfven utrikes fullt erkännande, öfversattes i England af mrs Howitt och vann beröm af många vänner. i Följande året utgaf 5. . rien af sina Skizzet — och äfven dessa ett stigande, ädelt lif och en allt högre artistisk förmåga. ix Hvem erinrar sig: ej. de intagande teckningarne: Holdatens hustru; Sju år, m. fl. Men under det att 5. Zelows snille allt sjelfständigare utvecklade sig; och hennes rykte på berömmets vingar spridde sig från land till land, Tade sjukdomen på henne en allt mer tryckande hand, och endast hennes bref, fulla af själ, lidande och längtan, vikde hennes, frånvarande vänner att hon ännu Jefde, led; älskäde och längtade efter vingar. Dessa bref, vanligtvis skrif å gult papper, påminna om eldsflammor, som än dansa likt irrbloss öfver lifvets låga mar