Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 4

URAETAR VAA SDRAA BIESRMeg DUTTERINGE TAR GEBELLET ARGETERBERRE a RAA skilda :företräden ; och attden förtrogne kammartjenparen skulle lemnats vissa gifna tecken, hvarpå han borde aktgifva, för att kunna inträda i händelse fara uppstod!!! Alla, som haft den lyckan att närmare ömgifva konungen. kunna intyga, att hans själ var allt för apphöjd att inför sina ringa tjenare nedstiga till så lumpna utvägar, för att skydda sig för inbillade mordförsök, hvilka han aldrig hade att befara. Man måste känna ett RR begär att förtala för att tillgripa så galna beskyllningar, då fråga är om en hjelte, som hade sitt mod och sitt snille att tacka för den höjd, hvartill han uppstigit, och som så mången gång trotsat döden på slagfälten. vad beträffar historien om konungens brådstörtade besök hos kronprinsen, för att på bar gerning upptäcka en konspiration, bär den alla kännetecken af att vara uppstufvad på något illasinnadt sqvaller. Det vissa är, att konungen aldrig lemnade sina rum, utan att derom förut KR och var, vid förefallande besök hos sin son eller de andra kongliga, alltid åtföljd, antingen af grefve Brahe eller sin väkthafvande Kammarherre. För dem, som i mer än 20 år omgifvit konungen och bevittnat hans fina takt att aldrig falla in i det opassande, förefalla dessa berättelser så mycket vidrigare, som ingen torde neka, att få monarker burit. kronan med mera värdighet än han. Hela denna fantasmagori om en gifven och återtagen gulddosa, framtagen ur en chifonnier, är så mycket mindre till sina detäljer-trolig, som den redbare och trogne Dotta redan upphört med den dagliga uppvaktningen hos H. M. då den åberopade polismästaren Neran inträdde i sin befattning. I öfrigt få vi intyga, att konungen aldrig förvarade gulddosor eller dylika pretiosa i någon chiffonnier. De hade sin plats i ett jernskåp, som stodi ett hörn bakom konungens säng, och ur det kunde han åtminstone icke i den hast, som berätteltelsen antyder, framtaga den omförmäldta dosån, så mycket mer, som det var försedt med ett konstlås, som salig kungen aldrig sjelf öppnade. I alla fall röjer karakteren af hela berättelsen en skadelust, som är omisskännelig. Hvad vi med icke mindre obehag förnummit, är den djerfhet, hvarmed författaren låter konungen utropa: Jag är skamligt bestulen af min egen omgifning c, Under de mer än 20 år, som vi natt och dag, vexelvis med Dotta, -omgifvit konungen, hafva vi aldrig hört talas -omdetta äfventyr, som i konungens ögon skall upphöjt Dotta till en fin diplomat. Säkert skulle denne redlige tjenare, om han kunde uppstå ur sin raf, dela vår förtrytelse öfver de ord man lagt 1 konungens mun och öfver den:roll mån låter honom spela i detta lilla potpourri af elakheter. Vi sluta härmed. detta enkla genmäle, som vårt samvete och vår aktning för sanningen ålagt oss. . Vi hoppas att redaktionens oväld icke förnekär det en plats i sitt blad; och vi afsäga oss all vidare sg i denna obehagliga sak. i BB. Moulier. C; P. -Löndeqvist, f. d. lecteur hos: H. M. f.d kammartjenare. Carl XIV Johan. P. Hagström, f. d. kammartjenare hos H. M. konung Carl XIV Johan, AA RA dt rt JR tr KR JF fört JL kt JD EK V KG gt EK Ir vt fir OS SK rr I bod Fj k d RT HE SA Den klandrade uppsatsens öfverlemnare til Aftonbladet här bedt att få vid ofvanintagna reklamation anmärka: 7 Att ofvanintagna reklamation är dikterad af berömvärd personlig hängifvenhet-: till framlidne Carl XIV lider intet tvifvel: Men just denna hängifvenhet för en person, som reklamanterhna under en lång följd af år tjenat, har dels förmått dem att betydligt slå öfver målet och dels satt dem ur stånd att uppfatta rätta betydelsen af den episod ur Carl Johans enskilda lif, som nyligen i Aftonbladet meddelades. Denna var. påtagligen att visa huruledes Carl Johan städse. omgafs af parasiter, som allenast eftersträfvade att genom alla: upptänkliga medel tillvinna sig: hans bevågenhet, och huru hans oroliga och misstänksamma lynne ofta förledde honom till misståg, stundom af ganska komisk beskaffenhet, — omständigheter så allmänt kända, att de li-F gen ens af reklamanterna kunna förnekas, ehuru de ganska ursäktligt af hans tillgifnaste tjenare rubriceras såsom öfverlägsna karaktersegenheter: Att reklamanterna förneka det Carl Johan från första ögonblicket af sin ankomst till Sverge oaflåtligt plågades af misstankar om förrädiska anslag mot sin person och sin dynasti, bevisar blott att reklamanterna icke förmått uppfatta rätta betydelsen af fakta, som äro allmänt kända. tt Carl Johån, enligt rTeklaämanternas uppgift, aldrig föll in i det opassande?, beror allenast på den subjektiva uppfattningen om hvad som menas med passande eller opassande. Den likaledes kända omständigheten att Carl Johan, förledd af sitt vulkaniska lynne, understundom handgripligen tillrättavisade personer af sin omgifning, kan väl ej hänföras till arten af det passande, ehuru villigt må medgifvas, att Carl Johan ofta visade sin fina takt när det sedan gällde att reparera en förnärmelse. I det på ett egendomligt språk, en bländning af franska och svenska författade manuskri t, hvarutur berättelsenblifvit hemtad, förekommer ömsom Ccasset ömsom Seasette, såsom förvaringsrum för konungens pretiosa. Att desså ord återgifvits med Xchiffonier, har orsakats deraf, att man ansett lämpligt välja en allmänt känd benämning på en möbel; och detta desto heldre, som öfversättaren saknat erforderli lokalkännedom för att rätt angifva hvad slags möbel som menades: : Reklamanterna kunna tvifvelsutan icke bestrida, att bland Carl Johans betjening fanns ingen, som i högre grad än Dotta egde konungens förtroende, ej Teller att han ofta utförde de mest ömtåliga ti at med stör skicklighet. Just derföre blef an också ofta anlitad och var ibland dem som, på grund af sin ställning och sin frimodiga kaCER städse hos konungen förde ett fritt språk. S Pöluiligen torde böra nämnas, att det manuskript — en temligen stor volym — ur hvilket i Aftonbladet ett utdrag meddelats — icke har den minsta gemenskap med de Nauckhoffska anteckningarne, ur hvilka häron året några utdrag förekommoi Ilustrerad tidning. a 4) Se historiska anteckningar af en nyligen af. liden hofman, först intagne i Illustrerad Tidvag TREK .