Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 2

RR dagar hode känt sig om hon fått vara en at dessa bekransade ynglingar, eller öck fått ny ibland dem se en son. M Hon återkom derifrån till sitt hem, och ehuru sjuklig fortfor hon, som förr. all spriAa omkring sig trefnad, lif och glädje. Hon var mer än vanligt afhållen af sing Ufider: hafvende. Fällan Ville någon flyttö ifrån henne: Hednes mans inkomster hade med åren ökatt, och penningar och tid Könde nu mera egnes tll at skänka hegne förnöjeise. Och hennes allra största glädje beslöts nit cloga en resa i, Tyskland under år 1846. IHura njöt hon icke: at denna Fösay fastän hör ofta var så sjuk ätt Hön måste bäras til och från de ställen eom besågös! Henrpes friskö och liffulla själ lät keane glömma iroppens krämpor een ävel för glädjen af fe nya intryck, som hon irde. Henres man och hennes dotter jde henne på denna resa, och hörn kunde aldrig nog prisk deras outtröttliga Omsorg och kärlek för, henne under den och —alltid. Tacksamhet var ett grunddrag hös Henne. Blond hennes fel var hennes otålighetemot menmiskor som plågade henne med döras iedsamhet, ock att hon ofta förbisåg de. ras poda egen är för deras dämhets skullf, hvilken kväll icke var deras skvld. Och met sådara menmiskor var hon offa vänlig och otillgänglig, ; Om sommaren 1847 kunde hön: vara u!e, och war äfven gerna i sällskap, spän ln, : a rörelse hon tyekte stillade hennes! plågor: men Plot blef hon ständigt gande. Hon glömde Nxval elter-kan-1 ke rätiere gömde sitt Onda, blott hon hace sina fyra käras (hennessyster Helevid var zu äfven hos Henne) omkring sig. Hon gick sin förvandling med underoifvenhet och med längan till mötes, endast sörjande öfver de smart? hvilka hon noe visste hurt pikostehde bames bortgång skulle bli: Det 13 Pömar 1848, On mårklår fönän vanligt vit godnatt af de sine, flyk