Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 1

Flickan skulle lära sig sy, sticka m. m., som Sophie nog kunde sjeld, men som hon aldrig tänkt på att lära åt någon annan. Emellertid gick. allt sådant lätt och bra, ty Sophie var frisk och den lilla Ebba ett lättfattligt barn. : Under de första åren af hennes äktenskap inskränkte sig hennes skrifning till brefvexling med hennes mor, systrar och ungdomsvänner. Ar 1826 befordrades hennes man, och de flyttade i följd deraf till ett anhat boställe. Detta, Ärtekärrt, vår vackert, men myeket ensligt, låg i skogen och, som hon tyckte, vid verldens slutt, Här vantrifdes hon i begynnelsen, och sjuknade år 1827 i en häftig bröstinflammåtion som lade grunden till den sjuklighet, som sedan följde henne under hela hennes lif, och som småningom, oaktadt alla möjliga försök till botande, af läkare, af bad och brunnskurer, öfvergick till ett ständigt bröstlidande och slutligen till verklig lungsot. . Mycket länge, ja ända till det sista året af hennes lif bibehöll hon dock sitt goda hull och sin fri ska färg. Man kunde, då man såg henne, Te tro på hennes sjuklighet. : Hon läste mycket under dessa år, förskaffade sig alla den tidens bättre litterära produkter, och begynte åter sjelf skrifvaromaner; hvilka hon ej fullbordade. er : 1829 om vintern började hon skrifva Kusinerba. Hon skref då för att roa en af henne ömt älskad syster, som tillbringade denna vinter hos henne, och som djuptsörjde förlusten af sin man och sitt barn. Baron Knorring var denna vinter 1 Stockholm, och: icke en gång han hade en aning om Kusinernas tillvaro. Aldrig föll det henne in att gifva dem ut på trycket. Sophie skref om dagarne, med den största ifver, och när om aftonen den lilla Ebba insomnat och allt blifvit tyst i huset, då lästes för systrarne högt hvad hon skrifvit på dagen, då recenserades och diskuterades det, och dessa stunder voro af oändligt nöje för de tre systrarne;