Sj MINA MINNEN. (Af författarinnan tillsKusinernar.) Den af Sophies jemnåriga som var henne, vid denna tid; mest kär och mest nyttig genom sitt umgänge, var hennes kusin fröken Carolina Gripenstedt. Till henne hade hon fullt förtroehde: öch meddelade alla: de tusentäls tankar tom hvimlade i hennes hjerna: Fröken Gripenstedt förstod så väl att med sitt. älskliga saktmod lugna. och sansa den yra Sophie, som denna tid: utsattes för mångakhanda faror genom den beundran hon öf versllt Yäckte och sin egen öfverlifliga fan: tasi: Förunderligt att Kon icke blef egenkär eller inbilsk under dessa år af hennes Kf, -då förnuftet ieke ännu mäktar urskilja smickret frå sanningen, ty hon berömdes af allä; ock sattes framför alla andra unga flickor både afsina närmaste anhöriga, af sina niästare och af äldre och yngre bekanta. Allramesttycktes en mängd unga karlar täfla om att Med smicker och artigheter skämma bort den till kropp och själ vackra flickan. Men allt detta halkade lätt öfver hennes själs spegelblanka yta. Hon dansade och pratade och skrattade gerna med de unga kavaljererna, men fästade sitt hjerta vid ingen :af dem. Dertill bidrog till vär sentlig del den innerliga tillgifvenliet som hon hyste för en ung slägtinge och barndomsvän, grefve Lan som äfven höll hjertligen af henne. Mången sommarafton sutto de båda unga, vackra barnen på det vackra Carlberg hos deras gemensamnia iäl-skade tant: Cronstedt, och uppgjorde tillsammans planer för sin framtid. I skämt och allvar utsatte de en viss midsommardag, flera årsednare; till firande af en fest, då ras Syskon. och mest älskade vännerskulle samlas hös.dem; De talade ofta i. munter: het derom; och om det herrliga: kalas, som de då skulle ställa: till. -Men just denna utsatta glädjedag: drunknade den ungars F) Se A. B. ris 1—3,