Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 1

kån modfällde heöne aldrig. Hennes spänstiga själ uppreste-sig under den. Hon arbetade nu så mycket ifrigare, isynnerhet i husliga sysslor, och skydde ingen möda. Stark: och frisk som hon var, väfde hon sjelf sina kläder, och var den första på den orten, som visade sig i sällskap och på baler i hemväfda kläder, och gaf härmed ändra unga flickor ett föredöme, som väl vore värdt att efterföljas. ; Vid sitt giftermål (år 1820) önskade hon — äfven häruti olik de flesta unga flickor — att bröllopet skulle försiggå i all tysthet inom familjen. Hennes kusin, baron St Cyr, enkling efter hennes ungdömsvän, Caroline Gripenstedt, var den enda bröllöpsgästen. Om våren 1821 flyttade hon med sin man och sin syster Augusta till den förres majorsboställe i Skaraborgs län. Här trif des hön oändligen väl, och ehuru hon under de första åren hade att kämpa med ekonomiskt bekymmer, och det ofta var brist på både-matoch penningar, så nedstämde detta aldrig hennes lynne. Mängen gång, när flera på hvarandra följande missväxtår och motgångar lade sig tungt på mannens och hennes systers sinne, så utz fann Sophie alltid rika tröstegrunder och förespeglingar af glada utsigter för framtiden. Hön skydde intet arbete. Mången vårdag sägos de båda systrarna och deras piga re sysselsatta i den lilla trädgården med att gräfva eller plantera, vattna eller rensa. : : Om .hösten 1821 föddes hennes första och enda barn — en dotter. Och ehuru detta barn blef henne oändligen kärt, yttrade hon stundom att en af hennes lifs störstå motgångar var den felslagna förhoppnint gen om en son. Alla hennes från barn: domen pm uppfostringsplaner hade varit beräknade för en son; — det hade: aldrig fallit henne in att hon skulle få en dotter. Nu skulle för denna helt nya planer gögas, helt andra metoder inöfvas.