Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 1

nes själs egenskaper. Man kan. med-sanning säga, att hennes kärlek till honom växte för hyar. dag ända till hennes sista. Och det förtjenade han gödt. Under de sista åren af hennes: flicklif, arbetade hon ifrigt med sina systrars undervisning; dessemellan skref hon i sin dagbok eller på åtskilliga påbegynta romaner; Hennes dagbok visar under denna tid ofta drag af mjeltsjuka — en brinnande håg att -komma långt ut. i verlden, lära känna nya länder och menniskor, men helst i den gamla, klassiska eller åtminstone europeiska verlden. Till Amerika kände hon ingen håg att komma. Hennes skrifning eller gryende författareskap var städse en.stor hemlighet för hennes föräldrar och alla andra, utom för den tredje systern i ordningen i syskonringen. Denna var hennes förtrogna härutinnan och i alla hennes känslor och tankar ända till hennes sista stund: Dessa två systrer voro aldrig åtskiljda.på längre tid, och när de, någon gång, voro det på körtare, meddelade de sig. oupphörligt genom bref. Under sin första ungdom hade Sophie, om somrarne, sin lilla skrifattiralj i ett stort, era träd i parken, dels för att få Vara ostörd, dels för att ingen skulle upptäcka hennes skrifveri. Hon skref gerna ute under Guds fria himmel, och det var hennes nöje att om aftonen, när de kommit i ro på deras rum, låta den nyssnämnda systern läsa högt för henne hvad hon skrifvit om dagen. Hela dagen igenom längtade de båda systrärne efter -.de för dem så kära aftonstunderna, och det tycktes, som om Sophie skref förämligast för att roa systern. Men denna d slutade hon aldrig något, utan fick oupp hörligt nya ider och begynte nya arbeten. När hennes föräldrar, i följd af dåliga konjunkturer och olyckliga boörgensförbindelser, på ett par år förlorade den betydliga förmögenhet, som de egt, grämde detta djupt Sophie, men mera för hennes föräldrars ock hennes systrars. skull, dem hon innerligt älskade, än för hennes egen. Olyc