Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 1

under badning vid Haga, till obeskriflig sorg för många anhöriga och vänner, som djupt fästat sig vid. den ädle, välbegåfvade ynglingen. Under hela sitt lif, ja, midt under sin verkligt stora husliga lycka saknade och sörjde Sophie den för tidigt bortgångne ungdomsvännen. SR Då hon var 16 år flyttade. hon med sin mor ifrån Stockholm och till Högärdet åter. De år som hon här fillbringade ända till 1820, då hon gifte sig, egnade hon åt studier i många ämnen, så väl bokliga som husliga. Allt hade intresse för henne. Hennes beredelse till Herrans mittvard, som skedde då hon fyllt sina-sexton iår, tänkte hon sednare på endast med känslor af saknad och vemod, ty den skedde af. en mycket gammal prost, som icke förstod att ingifva henne imtresse för den lära han förkunnade. Ett par år sednare fick hon tillfälle att tala mycket i religionsämnen med sina yngre systrars informator, en högt bildad och rätttänkande ung man — nuvarande prosten Wallenberg, som i mycket rättade hennes irrande begrepp och utvecklade dem till den fasthet i tro, som alltid förblef ett grunddrag kos henhe och som blef hennes stöd och tröst i motgång och lidande: Flera förmånliga giltermålsanbud gjordes henne under dessa år; men ehuru flera af dem hade hennes föräldrars bifall och hon sjelf ibland trodde sig tycka om en eller annan al sing friare, så fann hon snart, vid allvarligare öfvervägande, att hon icke kunde älska denne lust och nöd, såsom äktenskapets förbindelse det fordrade: -Endast baron Knorring var det förbehållet ått väcka och emottaga den rika skatt af aktning och tillgifvenhet, hvaraf hennes varma hjerta var mäktigt. Då hon blef förlofyad med honom erfor hon aldrig den berusande kärlek, som dårat så mången; men hon egde för sin trolofvade den bjertligaste tilllit, det innerligaste förtroende, och dess mera, som hon insåg att äfven hans kärlek till henne var förnämligast grundad på hen