Aldrig kan jag påminna mig, att jag under hela min första barndomstid hade en roligare dag än den jag nu vill försöka att beskrifva ; åtminstone står den som en ljuspunkt bland alla mina glada minnen från den tiden. Jag kan icke rätt säga hvilket. år denna dag inträffade, men att det. måste; varit efter 1504 och före 1807, det tror jag mig veta. Icke heller-kan jag bestämdt säga. hvilken dag på året det var, men som jag tror mig minnas var det en min namnseller födelsedag, och som det icke kunde. ret tara vara på Sophia-dagen den 15 Maj, ej eller 3 långt fram på hösten sfom på min födelsedag, den 29 September, måste det varit på Margareta-dagen, den 20 Juli. Jag hade en lång tid förut med största flit läst, skrifvit och studerat, för såväl Melltröm som mil Afzelius, och försöktatt vara beskedlig jag förmådde mot mina syskon. lydig mot mina föräldrar, ja till och med: foglig mot tjenstfolket och artig mot främ-. mande, emedan man förespeglat mig att om ingen, men alldeles ingen, hade att klaga öfver mig, skulle jag på denna dagen få en oerhördt stor belöning, och till min heder, glädje och lycka utföll den äfven. Jag slömmer aldrig huru jag aftonen förut efter väl slutad läsning med Pätvande röst frågade Mellström, mål Afzelius och mamma. om