Aftonbladet – 4 januari 1861, sida 2

de tyckte att jag förtjenade det der oerhörda som för min barnfantasi läg skönare och herrligare än sjelfva paradisets lustgård ; och jag glömmer aldrig i hvilken sinnesstämning jag, efter ett enhälligt ja af de tillfrågade, gick till sängs. Men sofva blef föga fråga om: natten räckte icke ens till för alla de tjusande föreställningar jag gjorde mig om den kommande dagen, och hade icke en hög grad af otålighet blandat sig i mina förhoppningar, så kunde icke englarne i himmelen varit lyckligare än jag. Mot morgonen tog likväl barnnaturen ut sin rätt och jag inslumrade, och vaknade icke förr än man väckte mig med de orden: Vakna nu och stig upp, ty de andra vänta redan. Huru snabbt jag kom ur ön och gjorde min lilla toilett vill jag ej beskrifva, men som denna alltid måste vara ytterst ordentlig i anseende till mammas stora och berömvärda noggrannhet, tog den ändå mitt stackars lilla tålamod mer än rimligt i anspråk. Slutligen blef jag dock färdig och sprang eller snarare hoppade med klappande are blossande kinder och darrande af olad och orolig väntan genom de länga korridorerna och höghvällda vestibulerna nedför de breda trappuppgångarne och till den gammaldags inbyggda borggården, inpå hvilken man endast genom hvalf kunde komma. Men svårligen skulle jag kunna redogöra för den förtjusning, hvaraf jag intogs. då jag blef varse en liten vagn för lyra personer, d. v. s. barn-per-; soner, oci: med ett anspann hvars make! hvarken jag eller många andra sett, nemI ligen fyra ia bockar med långa skleer och röda i2roquins-seldon. Ursinnig å glädje satte jag mig upp med mina tre äldsta syskon, Mellström gick bredvid och körde det bångstyriga spannet, och om jag min